Topografin ser inga nationsgränser

— VI BORDE NOG FAN VÄNDA OM ALLTSÅ!, säger Lovisa, samtidigt som hon vrider sig mot mig i mörkret. Jag bländas för ett ögonblick av den extremt starka pannlampan, som jag bett henne dra upp på maxstyrka för att ge bästa möjliga effekt på bilderna. Vi är här för att fota åt ett svenskt varumärke som släppt en ny superstark pannlampa för just den här typen av äventyr. Lovisa har gått rakt in i en färsk lavinkägla, förmodligen nyligen triggad av den tilltagande vinden i den branta rännan ovanför oss. Klockan är strax efter nio på kvällen och egentligen är planen att ge oss ut vidrigt tidigt på morgonen innan gryningen för att fota. Denna kväll ville vi mest testa utrustningen en sista gång innan det är skarpt läge. Det är därför inget svårt beslut att huda av och glida de knappt 300 metrarna tillbaka till hotellet.

Vi är inkvarterade på hotell Piz Buin uppe i alppasset Bielerhöhe, 2040 möh, i princip så långt sydväst ut det går att komma i Österrike. Platsen är unik på många sätt, inte minst transporten hit. Först gondol Vermuntbahn från byn Partenen, längst in i Montafondalen. Därefter fortskrider resan i minibuss, med specialtillverkade backspeglar för att få plats i de smala snirklande tunnlar som löper genom berget. Inte en resa för den åksjuke, men en nervkittlande upplevelse för oss andra. Tunnlarna byggdes initialt för att försörja kraftdammen Vermuntasee med både materiel och personal år 1920. En mörk historia med utnyttjande av krigsfångar som arbetskraft och en arbetsmiljö ej värd namnet. Väl uppe på Bielerhöhe finns inte mycket mer än en släplift, hotellet, en kraftdamm och några längdspår. Och oändliga turmöjligheter såklart.

Tillbaka till hotellet är det med lätt ångestladdad känsla vi kryper ner i de varma hotellsängarna med dess fluffiga lakan och gigantiska kuddar. Alarmet ringer om bara 4,5 timmar, kl. 04.00. Men om väderleksrapporten stämmer kommer det vara värt vartenda minut förlorad sömn. Vi har valt att bo uppe på hotell Piz Buin för att det ger oss denna unika möjlighet, att vakna riktigt tidigt uppe i bergen och röra oss som vi vill, men utan att tumma på den komfort som varma duschar, laddmöjligheter och en förstklassig restaurang ger. Det gör att vi kan börja tura redan innan solen går upp och hinna köra första åket i det rodnande gryningsljuset, före