Ett av Europas största skyddade områden, 25 000 renar och berg som nästan aldrig sett skidåkare. Vi fick möjlighet att ta oss in och åka skidor där spåren ligger glesare än på väldigt många platser.
AV PETTER BERGGREN
De borde vara här nu, tänker Johan, när han vankar fram och tillbaka i den gamla läkarvillan. Simon och John var ju rejäla människor, men de andra två var ju utsocknes. Dagens solstrålar har för länge sedan försvunnit bakom berget och natten med dess faror pockar på. Johan beslutar sig för att ge sig ut och söka, trots att det inte finns någon täckning där ute, samtidigt som skoterföret är sörjigt och svårt även för den vane. Och vem är inte bättre lämpad än Johan Sjöström för uppgiften? Fjällräddare, ledbyggare, kompis med renskötarna och med ett respekterat släktskap. Det var nämligen Johans gammelfarfar som försåg byn med utsäde och proviant när han under sina bytesresor färdades med skidor de 15 svåra milen över kalfjället till Norge tur och retur, ibland med en last på 45 kilo.
Samtidigt som Johan gör sig redo på skotern färdas det tilltänkta eftersöksmålet bara några kilometrar därifrån. Dagen har bestått av ett maximalt uttag av topptursskidåkning och på väg tillbaka till civilisationen har vi färdats med skoter genom ett månlandskap blandat med berg som vi inte visste fanns. Kärleksfulla blickar har riktats mot bergen, där vi naiva om tyngdlagens kraft sett ut möjliga och omöjliga skidåk.
Vi befinner oss där vägen slutar eller om man frågar byborna där vägen börjar, i Ammarnäs. Geografiskt ligger Ammarnäs i nordvästra Västerbotten och touchar nästan Norrbotten. För en vän av Åka Skidor ligger de mer kända skidorterna Tärnaby och Hemavan »bara runt berget« söderut. Inte speciellt långt fågelvägen, men bilvägen tar det hela tre och en halv timme mellan orterna. Ammarnäs å sin sida är kanske inte mest känd för sin skidåkning, utan mer för att Kungsleden passerar här, och den där potatisbacken, -en moränkulle från istiden som är gynnsam för just potatisodling. Dagens Ammarnäs började sakta växa fram i mitten av 1800-talet då nybyggare flyttade till orten. Innan dess var det uteslutande samer som vistades här. Att vara nybyggare här var ingen dans på rosor. Villkoren för dessa fjällbönder var strävsamt, där de bland annat var tvungen att uppföra byggnader och odla en viss areal för att ha kvar sin rätt som hemmansägare. Avstånden gjorde inte heller livet lättare. I boken ”Ammarnäsbygdens
