ETT FJÄLL OCH EN LIFT UTAN VARE SIG SNÖKANONER ELLER PISTMASKINER. HÄNG MED TILL TORKILSTÖTEN I LJUNGDALSFJÄLLEN SOM BJUDER PÅ UTESLUTANDE ORÖRD SNÖ OCH EN OERHÖRT CHARMIG LIFTVAKT.
TEXT PETTER ELFSBERG FOTO DANIEL BERNSTÅL
Den här historien tar sin början långt innan den första snön har fallit. På ett kontorshotell i innerstan planeras det för fullt samtidigt som löven på gatan utanför ligger klistrade mot marken. Vi vilar ögonen från skärmen ett tag och drömmer oss bort till minusgrader och orörd snö över ett par koppar kaffe. Drömmen är specifik och ni känner säkert igen er. Den romantiserade bilden av en liten och oupptäckt skidanläggning där snön får ligga orörd, dag efter dag.
Vi ger dagdrömmen en chans och börjar söka efter kartor och listor över liftar i Sverige och konstaterar snabbt att det finns gott om ensliga vändhjul i vårt avlånga land, i synnerhet i form av stadsbackar. Men det är ju inte riktigt det vi söker. Vi vill ha en ensam översnöad lift mitt bland stora berg och öppna vidder – inte en remsa konstgjord snö omgiven av gatubelysning och trafikkaos.
Vi håller drömmen vid liv och efter en gedigen research, som tar sin start från hörsägen och diverse ofullständiga rykten via internets outtömliga källa av tveksam information, så ser det slutligen ut som att vår önskning ska gå i uppfyllelse – siktet är inställt på Ljungdalsfjällen och skidanläggningen Torkilstöten.
Ni som inte hört talas om Torkilstöten är långt ifrån ensamma. Denna lift, som också går under namnet Fjälliften, finns inte med på några kartor eller register över Sveriges skidanläggningar – vilket gör den ännu mer intressant. Men på hemsidan fjalliften.se finns tillräckligt med information för att planera in ett besök, bland annat ett telefonnummer som illa kvickt knappas in på telefonen.
– Kurt Åslund, hörs på lågmäld härjedalska från den andra sidan av luren.
Efter en kortare presentation medger Kurt att han hört talas om magasinet Åka Skidor och han bekräftar också att han kan veva igång liften (som inte är i drift dagligen) åt oss när det väl ska bege sig. Några förväntansfulla veckor efter detta telefonsamtal sitter vi nu äntligen i bilen på väg mot Ljungdalen.
Tyvärr räcker det bokstavligen talat inte hela vägen fram just idag. Vägen över Flatruet, Sveriges högst belägna allmänna väg (975 meter över havet), är stängd till följd av blåst och snödrev vilket gör att vi inte har möjlighet att ta oss till To
