För de tolv tusen personer som har lyxen att kalla sig Sogndalingar betyder lågtryck från väst en enda sak – puderåkning i världsklass. För alla andra gäller det att snabbt sätta sig bakom ratten, för när det snöar här, då blir det inom kort svårt att ens ta sig hit. Jacob och Sofia Wester läste väderprognosen rätt och hann smyga in bakom kommungränsen innan vägarna stängde under årtiondets bästa februari.
AV JACOB & SOFIA WESTER
SOGNDAL
I Sogndals starka skidcommunity är det närapå straffbart att kalla sig local om man inte är infödd sedan tre generationer. Undantag kan dock göras på goda grunder, som när den frekventa besökaren Trygg Lindkjølen hoppar tiometersklippor till plattlandning.
I Norge, vårt avlånga grannland i väst med världens kanske starkaste toppturskultur, så är det en självklarhet att låta benen jobba för svängarna. I Sogndal, beläget någonstans i höjd med Sälen men med betydligt större berg, finns något för alla – oavsett kondition och erfarenhet. På vissa ställen tar liftarna dig halvvägs upp, som här på Blåfjellet ett stenkast från Sogndal Ski Senter.
Jacob och den husbåtsboende Oslobon Christoffer Lange stannar längs vägen för att reka en av många naturliga lekparker. Som på många ställen i Norge är topptursfolket mest ute efter svängar i solen, så klipphopp, hängdrivor och hoppställen förblir ofta orörda. Den här dagen blev det både fullträffar och faceplants, men med fyrtio centimeter nysnö att landa i kom samtliga hem oskadda.
Christoffer blev under den här resan känd som “Rakettkongen”, eller Raketkungen på ren svenska. Där vi andra såg svängbilder eller minigolf, såg den här nästan stereotypiskt överladdade norrmannen oftast bara ett enda rejält flyg. Inte fotografen emot.
Christoffer glider bugandes mot kamerorna efter ännu en lyckad färd i rymdfarkosten.
Det var såklart inte alla raketuppskjutningar som blev till framgångar. Men med dessa snömängder måste man ju få känna på gränserna lite, och här någonstans, ungefär vid femtonmeterslinjen, blev vår astronaut varse om vad försäsongsträningen räckt till. Det är inte många gånger per mansålder som skandinaviska fjäll tillåter dylika nedslag utan fysiska men, och efter att ha kollektivt hålilt andan kunde gänget nervöst pusta ut när Christoffer ropat att »det gick greit!«.
Efter de otaliga toppturerna i dalgångarna som omger Sogndal, så är det väldigt skönt att låta benen vila med liftåk i den nära på perfekta Hod
