SKIDÅKNING OCH KORSBAND ÄR EN DUO SOM INTE ALLTID DRAR JÄMNT OCH TYVÄRR SLAKTAS DET KNÄN PÅ LÖPANDE BAND VINTERTID. FÖRFATTAREN TILL DETTA BISTRA REPORTAGE HAR GIVETVIS SJÄLV OCKSÅ ÅDRAGIT SIG DENNA TYP AV KNÄSKADA OCH MED HJÄLP AV JOHAN NORQVIST FRÅN ORTOPEDMOTTAGNINGEN I ÖSTERSUND SKA VI NU TILLSAMMANS DJUPDYKA I ÄMNET OCH NYSTA UT VÅRA KORSBAND EN GÅNG FÖR ALLA.
TEXT PETTER ELFSBERG
OLYCKAN
SOLEN STRÅLAR UNDER en av vårvinterns första dagar. Det år lågsäsong och nedfarterna i Åre är välpreparerade och folktomma. Skidorna går friktionsfritt från kant till kant i ett lugnt och kravlöst tempo och banar väg för ett par koppar kaffe och diverse sötsaker.
Men så plötsligt; ett snedskär på väg mot transportsträckan, en kort flygtur över ett litet krön – pang…
– Ditt korsband är av, förklarar läkaren på Åres Hälsocentral med största trovärdighet en dryg halvtimme senare.
Jag börjar ta in faktumet. Det gör åtminstone inte speciellt ont och jag trodde definitivt att smärtan vid en knäskada av denna kalibern skulle vara betydligt värre, korsbandet har ju ändå gått av. Nu väntar en lång rehabilitering. Antagligen operation också. Eller vänta… behövs alltid ett ingrepp vid en korsbandsskada? Är det inte värre med ledbanden? Vad är egentligen skillnaden?
Frågorna är många men svaren desto färre och en viss malande oro börjar sakteligen att infinna sig. Lyckligtvis så har vi skidåkare varandra att falla tillbaka på när det kommer till skador likt denna, och det dröjer inte mer än tio minuter från det att jag lämnar hälsocentralen tills dess att jag möter min förste själsfrände på kryckor.
– Har du också dragit korsbandet? Jag har precis opererat mitt, förklarar en långväga bekant och lyser upp i ett leende.
Dagen därpå tar jag mitt svullna knä och beger mig till redaktionen för denna blaska (som du just nu läser) för att småprata om skidåkning och… ja, knäskador.
– Jag har dragit båda mina främre korsband, förklarar Åka Skidors tidigare chefredaktör Tobias Liljeroth som om det vore det mest naturliga i världen.
Senare fylls telefonens inkorg på i ett rasande tempo:
– Välkommen till klubben, nu är du också en riktig skidåkare!
– Jag trasade sönder hela knät i Mayrhofen.
– Jag körde med trasigt korsband ett tag.
– Mitt korsband satt ihop i en sträng…
Och så vidare.
SUMMA SUMMARUM.
Vi skidåkare verkar vara särskilt utsatta för denna typ av knäskada oavsett om vi är elit
