Glömde jag kaffebryggaren på imorse? Kommer jag hinna i tid till mötet? Hur går det för barnen i skolan? Nästan så fort du slutat oroa dig över någonting dyker nästa orostanke upp. Att grubbla föder ofta mer grubbel. Men det finns konkreta knep du kan ta till för att minska din oro. Psykologen Suzan Mobarke ger råd.
AV ELLA KÄCK FOTO GETTY IMAGES
Det är sällan särskilt konstruktivt att oroa sig. Många kan nog känna igen sig i att samma problem ältas i dag efter dag utan att tankarna ändras eller du för den sakens skull kommer närmare en lösning. Forskning visar dessutom att grubbel föder grubbel och oro föder oro.
– Det är inte ovanligt att oroa sig, de allra flesta ägnar sig nog åt det ett par gånger per dag. Men märker du att du hela tiden går runt och oroar dig, att det är väldigt mycket olika saker och olika områden som skapar oro – då är det inte särskilt bra. Även om det är helt vardagliga saker att oroa sig över, säger psykologen Suzan Mobarke.
Ältande och oro kan samtidigt vara lömskt. Många gånger när vi försöker lösa problem använder vi oss av det. Vi kanske även har saker i våra liv som helt enkelt innebär ett visst mått av oro.
– Jag kanske har svårt att komma i tid till jobbet och oroar mig för det. Då kanske det leder till att jag tar till olika åtgärder, ställa en klocka till exempel – tack vare min oro, säger Suzan Mobarke.
På det sättet kan oro ibland vara konstruktivt, men ältandet, som ofta handlar om att vi gång på gång återvänder till något som varit, leder sällan fram till en lösning.
Hur ska man då veta om de orostankar som dyker upp kan vara konstruktiva eller om det bara har övergått till grubbleri eller ältande?
Ett klassisk knep är att inför en tvåminutersregel för sin oro. När du misstänker att du har fastnat i oro kan du tillåta dig själv att fortsätta oroa dig i två minuter till och därefter försöka bedöma huruvida orosstunden var konstruktiv eller inte.
– Jag säger försöka för det är inte så lätt alla gånger. Men när de här två minuterna har gått ska du försöka utvärdera den här stunden och fråga dig själv om grubblandet har lett till att du kommit fram till lösning. Har de gjort dig gladare eller mindre orolig?, säger Suzan Mobarke.
– De flesta svarar nog att de inte kommit närmare en lösning. Se det som ett startskott. Släpp taget om oron för en liten stund och distrahera dig med något som känns mer
