■ De tre tenorerna skapade magi på scen i Göteborg 1996 ■ Fyllde arena efter arena med opera – runt om i hela världen
Britt Peruzzi britt.peruzzi@aftonbladet.se
Deras livs soundtrack var Puccinis aria ”Nessun dorma”.
Och så var det: ”Ingen sov” när de Tre tenorerna äntrade scenen.
Under 13 magiska år valde de tre arbetarpojkarna som blivit världsstjärnor en omstridd väg:
Tillsammans gav de operamusiken tillbaka till folket.
Fredagen den 26 juli 1996 var osedvanligt het i Göteborg. Staden kokade av högsommarvärme, men också av förväntan.
Ljuv musik skulle snart dallra i luften.
Överallt i stan vittnade affischer om kvällens celebra artistbesök: De tre tenorerna: Luciano Pavarotti, Plácido Domingo och José Carreras.
Framåt eftermiddagen kunde folk inte hålla sig längre, tjocka folkmassor började nu sakta röra sig mot Nya Ullevi.
Och jag hade tre åtråvärda biljetter. Eller snarare hade haft.
I sista sekund skickades jag på ett journalistiskt uppdrag och befann mig snopet utomlands när tenorerna klev upp på scenen kl. 20.00.
Succén var given. Men 40 000 jublande göteborgare och tillresta var bara toppen på ett isberg av musikälskande människor som i början av 1990-talet hade anammat operahypen kring de tre superrösterna.
Sedan sex år tillbaka hade tenorerna fyllt världsarena efter världsarena, sjungit i samband med fotbolls-VM i Los Angeles 1994 och gett ut flera album.
Lysande karriärer
Startskottet för trion gick 1990 när de framträdde tillsammans för första gången. Det ägde rum i Rom, under en konsert som egentligen bara var avsedd för att samla in pengar till en leukemistiftelse som José Carreras stod bakom.
I stället fortsatte strålkastarna att lysa på de tre tenorerna som plötsligt var högvilt.
Operasångarnas personliga scheman rensades till förmån för fler gemensamma världsturnéer, ytterligare två fotbolls-VM, konsertalbum och julalbum. Som mest sken de ändå under en konsert i Central Park i New York 1993, framför en publik på över en halv miljon människor.
Men de tre tenorerna var naturligtvis inga nybörjare som blev kända över en natt. Var och en hade de decennier av lysande karriärer bakom sig, men också rivalitet, som ofta på toppen.
Det var Carreras leukemidiagnos 1987 som förde dem samman. Pavarotti och Domingo besökte reg
