En kärleksfull familjehistoria

6 min läsning

Wärna gård, med anor från 1700-talet, har gått i arv i generationer. I dag bor Jonna och Johan Wing och deras två barn på den högt älskade släktgården. Paret har nyligen renoverat och byggt ut, med stor varsamhet och respekt för historien.

Text: Emma Lundin Foto: Frida Ekman

Det rymliga bordet i gustaviansk stil kommer från K A Roos. Den magnifika ljuskronan är köpt begagnad och har tidigare hängt i ett slott. Kandelabrarna kommer från Ellos. Det slitstarka golvet ”Gantofta” från Bjelin är valt med husets barn och hundar i åtanke.

Det är något med de nästan överjordiskt vackra omgivningarna runt Wärna gård, strax utanför Rimforsa, som lockar fram melodin till ”Härlig är jorden” ur minnet. Textraden ”släkten följa släktens gång” gör den gamla psalmen än mer passande på den här platsen. Barnen på gården, Walter och Walentin, är nämligen den nionde generationen som bor här. Föräldrarna heter Jonna och Johan Wing och det är på Johans mammas sida som den här ljuvliga gården har funnits i hundratals år.

Allt började år 1773, då en man vid namn Lars Johansson började arrendera gården för att sedan köpa loss den drygt tjugo år senare. Sedan dess har gården gått i släkten, från generation till generation, genom sjukdom och död, kärlek och lycka.

Jonna bjuder på hembakt och berättar om hur gårdens senaste kärlekshistoria tog sin början.

– Johan är uppvuxen här på gården och jag är från Norrköping som ligger ungefär åtta mil härifrån, och det var när Johan bodde där som vi träffades. Vi är båda bil- och motorintresserade och umgicks i samma kompisgäng i många år. Men så en kväll sa det bara klick, ler Jonna.

Paret började leta hus i Norrköping men hittade inte något som kändes rätt. Det här var år 2012 och i mangårdsbyggnaden på Wärna gård bodde sedan några decennier Johans föräldrar.

Huset hade brukats sporadiskt som sommarhus sedan 1950-talet, men år 1981 hade hans föräldrar renoverat och byggt ut huset och familjen flyttade in.

Men på gården finns två boningshus, och när Jonna och Johan inte fick napp i sitt husletande frågade föräldrarna om de ville flytta in i huset bredvid deras. Och plötsligt var det självklart att det var så det skulle bli.

– Då tvekade vi inte överhuvudtaget, utan då sa vi att det är klart att det är här vi ska bo. Och det fina är att vi verkligen känner så, att det är här vi ska bli gamla. Och Johan


Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar