■ ■ ■ Läkaren startade ett fejkat flyktingnätverk under andra världskriget. Mot rejäl betalning lovade läkaren Marcel Petiot säker resa till Sydamerika för judar och motståndsmän. Men hans kanske 50–200 offer lämnade aldrig Paris – de blev mördade. Hans dåd var så avskyvärda att till och med nazisterna blev chockade.
Text: Mikael Jägerbrand
Lockade flyktingar med fri lejd – och mördade dem med cyanid
På måndagsmorgonen den 6 mars 1944 upptäckte invånarna på Rue le Seuer, några kvarter från Triumfbågen i Paris, att det vällde ut mängder av kväljande rök från ett grannhus.
Den ståtliga byggnaden ägdes på 1800-talet av en fransk prinsessa och hade en egen bakgård.
När röken fortsatte välla ut dag efter dag tröttnade en granne till slut och knackade på. Då ingen öppnade gick han till polisen.
De första poliserna på plats misstänkte att det handlade om en skorstensbrand och kallade därför in brandkåren.
Efter att ha tagit sig in i huset kontrollerade man de översta våningarna. När man inte såg några spår efter en brand gick man ner i källaren.
Där möttes de av rena skräckscenen.
En arm hängde ut från den öppna luckan till den glödande kolpannan.
I högen med kol hade någon blandat in skelett- och kroppsdelar. Färdigt att skyfflas in i elden.
När de chockade brandmännen kom ut från huset spydde en av dem.
Sekunderna innan de franska poliserna skulle gå in i huset dök ägaren, den 46-årige läkaren Marcel Petiot, upp.
Han påstod sig vara ledare för motståndsrörelsen. Kropparna i källaren var döda tyskar och förrädare. Nu vädjade han om att få åka till sin bostad för att förstöra sina listor med namn på hundratals motståndsmän.
De franska poliserna lät Petiot otroligt nog cykla därifrån innan de ens sett liken.
Det skulle inte dröja länge innan det beslutet ångrades.
Det här var kulmen på en 30 år lång karriär som var fylld med stölder – och mord.
Redan som tonåring åkte Marcel Petiot fast för stölder. Men han slapp straff eftersom domaren klassade honom som mentalsjuk.
Det här fick honom att bli en expert på att fejka psykiska störningar. Något han använde dussintals gånger för att slippa både fängelsestraff – och tjänstgöring vid fronten under första världskriget.
Som krigsveteran fick han förtur och fick gå en sju månader lång snabbutbildning till läkare.
Efter ett tiotal år med mottagning
