■ ■ Hon är Sveriges städguru nummer ett. För TV4-profilen Marléne Eriksson har det varit viktigt med ordning och reda sedan barnsben – något hon också blev pikad för i skolan. – En del tyckte att jag var jättejobbig.
Text: Anna Shimoda
Hon är ett städproffs ut i fingerspetsarna och har blivit hela Sveriges husmor. Marléne Eriksson, som vurmar för enkla och naturvänliga knep, gästar regelbundet TV4 där hon delar med sig av sin kunskap samt svarar på tittarnas frågor. Tidigare var hon även programledare för populära livsstilsserien ”Rent hus” på samma kanal med Marie-Louise Danielsson-Tham. De hade även ett program på SVT som hette ”Sveriges städmästare”.
Det var 1992 som Marléne Eriksson startade städbolaget Fejax, och numera driver hon ytterligare ett bolag med dottern Desirée.
Dessförinnan jobbade hon bland annat som controller på ett läkemedelsföretag, men under ett biobesök med sonen som då bara var några år gammal fick hon en uppenbarelse.
– Vi skulle gå på toaletten och det var så smutsigt. Jag var tvungen att lägga en massa papper på sitsen och till och med sonen tittade sig omkring och tyckte det var smutsigt. Där föddes idén och sedan startade jag bolaget.
På frågan vad det är som är så lockande med att städa kommer svaret snabbt.
– Jag tycker om ordning och reda. Livet blir så behagligt då och man behöver inte lägga tid på att leta efter saker. Man ser i stället till att var sak har sin plats, säger Marléne Eriksson som föga förvånande alltid ser till att hemmet är toppskick:
– Jag plockar och grejar hela tiden. Att sitta still tycker jag inte om. Jag städar alltid, men jag dammsuger inte dagligen, däremot sopar jag hela tiden. Moppen är också väldigt tillgänglig och den drar jag ofta runt med.
Städkallet som funnits med henne hela livet kom med största sannolikhet med modersmjölken.
– Jag tror det. Mamma tyckte om att städa och hålla ordning. Min mellersta syster är likadan.
Men Marléne Eriksson medger att hon stack ut lite i skolan.
– Jag var en skolpolis och kunde säga till de andra att ställa sig på rad. Väntade vi på en buss sa jag att det kunde hända en olycka och att alla därför skulle ställa sig bakom mig. En del tyckte att jag var jättejobbig, men jag stod på mig. Jag har alltid varit väldigt
