Vulkaner, skarpskurna berg och tropisk, tät grönska. Kap Verde utanför Senegals kust är så mycket mer än sol, bad och stränder. Öriket lockar även med vild vandring, musik med vemod och en matkultur som frestar.
Text och foto: Cenneth Sparby
Visst är det lätt att fastna för Kap Verde och ön Sal med sitt karga, vulkaniska landskap – trots att huvudorten Santa Maria så här från ovan mest liknar en ofärdig samling stenhus utkastade i öknen. För Sal är en karg och vindpinad ö, kantad av vidsträckta sandstränder.
Men väl framme, efter den korta inflygningen och transfern från flygplatsen, öppnar sig en charmig bykärna med ett turkosblått hav och guldgul sandstrand som närmsta granne.
Det är sen eftermiddag och längs den till synes ändlösa stranden har turisterna bytt från salta bad, kitesurfing och dykutflykter till vilsamt häng längs någon av strandbarerna. Här är det lokalölen Strela som gäller, i små flaskor med färgglad etikett. Eller en ”ponche” gjord på grogue – den klassiska sockerrörsspriten som destilleras lite här och var på Kap Verde.
Den mest populära baren ligger granne med piren där fiskarna levererar sin fångst. Här träffar jag öbon och guiden Emanuel Lopes.
– Det här är nog den bästa tiden på dagen, när vinden mojnar och hettan lägger sig, kommenterar han och tar en sipp på sin mangojuice.
Det speciella med Sal och Santa Maria är mångkulturen, menar han
– Vi är ju en härlig blandning öbor med rötter i både Afrika, Europa och Karibien.
TURISTSTRÖMMEN TILL Kap Verde har ökat dramatiskt under de senaste åren. Från 200 000 år 2012 till långt över 600 000 förra året. Och de flesta åker charter och hamnar här på Sal eller grannön Boavista.
– Men Kap Verde är så mycket mer än bara stränder och hav, menar Emanuel, och berättar livfullt om den tropiska grönskan och de svindlande höga bergen på Santo Antao.
– Så alla de turister som väljer all inclusive-hotell och strandliv under semestern går miste om en hel del.
Dessutom finns här en rik matkultur, med nationalrätten cachupa som ett måste. En bastant gryta med majs, rotfrukter, bönor, lök och tomat som bas och med kött, kyckling eller fisk.
Det är bara några hundra meter till mitt boende på Morabeza, öns första turisthotell, som startades av ett belgiskt par i slutet av 60-talet. En klassiker som andas både charm och lagom lyx. Morabeza betyder också värme, omtanke och gästfrihet på kreol.
Middagen på populära Le Privé är en höjdare i sig. Franske Patrice Fillion, med sitt bullrande skratt, frestar med finlir i köket. Eller vad sägs om läckerheter som gratinerad sjöborre, rökt barracuda, grillad hummer och tonfisk tataki.
TIDIGT NÄSTA MORGON hämtar Emanuel mig för en rundtur. En intensiv halvdag där vi börjar med ett besök i den lilla hamnstaden Palmeira. Fiskarna har just kommit in med s
