30 minuter norr om Lanzarotes slitna charterdröm finns en annat och mer genuint Kanarieöarna. Det sägs att Frank Sinatra blev så förtjust i stillheten på La Graciosa att han ville köpa hela ön. Här är lockbetet inte nattklubbar, poolområden och billiga drinkar – snarare röda vulkantoppar, gator av sand och luft som är lättare att andas.
Text: Anna Flemmert
Vi är på Mars. Så känns det. Gruset knastrar under skosulorna när vi följer stigen uppför kratern. Blomklickar som vi inte vet namnet på sticker upp ur lavajorden. Från pannan rinner svetten rakt ner i ögonen.
Till vänster böljar havet och rakt fram reser sig vulkanen Montaña Bermeja som ett rymdlandskap med röd sand, taggiga buskar och stenbumlingar från ett gammalt utbrott.
Så står vi där på toppen, 152 meter upp. Tystnaden breder ut sig. Det är som om världen bortanför – och nedanför – slutar att existera. Nu är det bara vi, solen och våra andetag.
Från höjderna ser vi Lanzarotes hätta, den obebodda grannön Montaña Clara och Atlanten som glittrar både i öst och i väst. När stranden som enligt många är Kanarieöarnas vackraste blir synlig glömmer jag vandringens vedermödor. Den som har tur kan få Playa de las Conchas nästan helt för sig själv. Vattnet är så där korallblått som det bara är på bild. I övrigt ingenting annat än 500 meter sand utan fotspår.
För tio år sen var det inte många som kände till La Graciosa, men ryktet har börjat sprida sig. Nyligen utsågs den lilla ön med 734 invånare till den åttonde kanarieön – och den står i skarp kontrast till sina storasyskon. Medan Lanzarote, Fuerteventura och Gran Canaria är fulla av barbröstade engelsmän och diskotek som pumpar ut house, slungas man på La Graciosa ut i en ocean av lugn.
Här finns inga inkastare, inga bamseklubbar, inga solstolar. Inte en asfalterad väg så långt ögat kan nå. Attraktionen är ödsligheten. Otillgängligheten. Den moderna människans jakt på ingenting.
HELA ÖN ÄR NATURRESERVAT, så här är bilar bannlysta. Några jeepar med specialtillstånd står förvisso i hamnen, redo att ta med turister på den ultimata turen för 500 kronor. Annars är det cykel som gäller. Mountainbikes finns att hyra för en hundring. Och en cykel behövs. Om du inte har spänstiga ben förstås.
En ö som mäter fyra gånger åtta kilometer skulle vara en enkel match att utforska på en dag – om det inte vore för att det är lätt att slira på gruset. Att förflytta sig tar lite tid, kort sagt.
Däremot tar det bara fem minuter att gå genom huvudstaden Caleta de Sebo, där gatorna är av sand med likadana vitkalkade hus och vindpinade palmer. Alla mynnar ut vid torget med mataffären, postkontoret, bageriet och kyrkan, där Jesus hänger i en båt och prästen predikar bakom ett stort roder.
NERE I HAMNEN står allt stilla, ingen har bråttom. Matgästerna fäktar efter uppmär
