Glöm ostron och champagne! Här är det Guinness som sköljs ned med läckerheterna. Aftonbladet Resa har besökt den irländska huvudstaden med smaklökarna som kompass.
Text: Anna Norström
Ölglaset skummar nästan över, fyllt till bredden med Guinness. Ostronen landar strax där bredvid på bardisken. Mollusker och stout. Irlands alldeles egna svar på jordgubbar och champagne. Men än mer plånboksvänligt.
Irländska ostron har bra rykte i världen. Men på hemmaplan har man inte alltid sett lyxråvaran som särskilt fin. Det var samma som med hummer i USA för hundra år sedan. Då ansågs det vara fattigmansmat längs Massachusetts kustlinje. Det sägs att man i lokala fängelsen klagade över att de fick alldeles för mycket hummer så till den grad att de lyckades få råvaran lagstadgad till max tre serveringar i veckan.
Men åter till Dublin. Ostronet har börjat få högre status. Liksom lokala produkter i stort. Mikrobryggeriet Urban Brewery har gjort business av sitt hantverksöl som bryggs mitt i stan. En av deras mest unika smakkombinationer utgörs av just stout och ostron.
– Vi ville skapa en öl på temat afrodisiakum så vi smaksatte med choklad, röda chillies och ostron som ska öka lusten, säger ölbryggaren Michael Lynch.
Han är chef för Urban Brewerys produktion. Det senaste året har han tagit fram 80 olika typer av öl. Sex blanka ståltankar står placerade högt ovan Urban Brewerys bar och förser därifrån direkt kranarna nedan med öl.
– Det är så lokalproducerat det kan bli, säger Michael Lynch.
Han började brygga samtidigt som han pluggade turism på universitet i Leeds. Men bärsen var roligare än studierna, och han bestämde sig för att läsa till ölbryggare i Chicago i stället.
– Jag arbetar väldigt nära köket. Vår öl ska matcha rätterna de serverar och tvärtom, säger ölbryggaren.
Han nämner en ”beeramisu” som exempel. Den klassiska italienska desserten hade uppdaterats med öl i stället för marsalavin.
– Det låter konstigt, jag vet, men det funkade så bra. Stout har ju tydliga chokladtoner!
ÖLEN FINNS ÖVERALLT i Dublin. Speciellt i kvarteren Temple Bar söder om floden Liffey som delar stan. Här ligger pubarna på rad. Det rinner öldrickare in och ut genom krogarna i takt med att pintglasen fylls upp till sina 568 milliliter. Inne på The Porterhouse finns ett bord, det andra direkt in till vänster, som är tingat för kvällens musiker. Sitter du i vägen när det är dags för dem att börja värma upp är det bara att flytta på sig. Det händer en och annan turist. Sju dagar i veckan är det livemusik på puben, det sittspelande bandet för kvällen återkommer hit tre dagar veckan – året om. Så ser Dublinbornas gemensamma vardagsrum ut, de samlas kring folkmusik, Guinness och små påsar med chips. Irländarnas svar på kafékultur.
Om det
