En mördare gȧr fri

13 min läsning
Polisen utanför brottsplatsen i Bagarmossen. Karin Roland och James ’’Jim’’ Metcalfe hade saknats i tretton dagar.
Foto: ULF KARLSSON

Hur många gånger kan en människa dö?

Studerar man detaljerna i mordet på holländska Karin Roland, 20 och amerikanske James ’’Jim’’ Metcalfe, 36, så är frågan berättigad.

I Karins fall är svaret tre: Skott mot huvudet, knivstick i halsen och strypning med en snara.

I Jims fall två gånger: Skott i huvudet och knivstick i halsen.

Var och en av gärningarna hade resulterat i döden, men för gärningsmannen var det inte tillräckligt.

Det här är ett dåd som är präglat av ett extremt övervåld.

Platsen är en källarlokal i Bagarmossen, en kompakt 50-tals förort till Stockholm med spridda tallar och grönska mellan husen.

Tidpunkten är någonstans runt tre eller fyra på morgonen den 11 november 1990.

Någon låser upp dörren till källarlokalen där Karin vid tillfället bor och tar sig in i det inre rummet där hon och Jim Metcalfe ligger och sover.

Gärningsmannen skjuter dem bägge. Totalt sex skott avlossas och ljudet måste ha studsat öronbedövande mot de kala väggarna.

Kniven som används mot deras halsar är hämtad från det lilla pentryt i lokalen.

Det är Karin som utsätts för det mesta av övervåldet.

Hennes kropp separeras från Jims. Hon släpas till golvet där hon placeras på mage. Banden till hennes linne klipps upp och plagget dras av henne.

När gärningsmannen försvinner i den svarta morgonen har de dödats flera gånger om.

Det dröjer 13 dagar innan deras kroppar hittas.

Hur lång tid skulle det ta innan någon blev orolig över vart du hade tagit vägen?

I dag skulle det förmodligen inte dröja särskilt länge.

Men morden sker i en tid som vare sig känner till sms eller internet. Människor är tvungna att fysiskt förflytta sig för att ta reda på saker och ting då telefonsamtal och frågor inte besvaras.

Känslan av att något inte stämmer är förstås densamma.

Det är måndag den 12 november 1990 och Karin dyker inte upp på sina studietimmar på Kulturamas skådespelarlinje.

Jim har en musikrepetition som han inte kommer till. Hans medmusiker tycker att det är mycket olikt honom.

De följande dagarna är det med en tilltagande desperation som deras vänner letar på varsitt håll och till sist delar berättelser med varandra.

Det är bara en handfull människor som vet att Jim och Karin alldeles nyligen inlett en relation.

De möttes på musikpuben Kaos i Gamla stan i slutet på oktober.

Karin hade börjat jobba extra som servitris på helgerna och Jim spelade blues på pubens källarscen.

Bägge befann sig egent