Efter det misslyckade rånmordet mot postdiligensen greps Hjert och Tector och dömdes till döden
Av Johan Gunnarsson Foto: Aftonbladets arkiv
18 MAJ 1876
Den förre artilleristen Hjert och muraren Tector kallades för Stockholms djärvaste tjuvar.
De drömde om Amerika och planerade en sista stöt för att finansiera resan.
Men drömmen slutade på galgbacken i maj 1876.
Ingenjören Herman Upmark och hans körsven Anders Larsson stannade hästdroskan vid en grind på landsvägen norr om Malmköping. De var mitt i skogen och det var becksvart ute. Klockan var strax efter midnatt.
Plötsligt smäller det till – flera gånger om. Larsson faller ihop, träffad av en kula. Troligtvis dör han direkt. Det andra skottet träffar Upmark som skadas så svårt att han senare avlider.
Efter morden i september 1874 skriver tidningarna att någon måste ha legat i bakhåll och väntat, för att sedan slå till. Och det visade sig vara alldeles riktigt. Men det var vare sig Upmark eller Larsson gärningsmännen väntade på.
Gömda i buskaget låg Gustaf Adolf Eriksson Hjert och hans kumpan, Konrad Pettersson Lundqvist Tector, båda i 30-årsåldern.
De var välkända brottslingar som träffats och lärt känna varandra i fängelset på Långholmen i Stockholm. När Hjert släpps ur fängelset lovar han Tector att skriva till dennes bror som emigrerat till Amerika.
Tanken är att de båda också ska ta sig över Atlanten för att söka lyckan. Men eftersom de inte har pengar till båtbiljetten bestämmer de sig för att göra en sista stöt.
När Tector släpps i juli 1874 möts han av Hjert. I drygt en månad håller de ihop, begår en del småbrott och planerar sin framtid i Amerika tillsammans. Efter ett tag bestämmer de sig för att slå till mot postdiligensen mellan Malmköping och Eskilstuna i Södermanland.
Enligt ryktet ska den ha med sig inte mindre än 50 000 kronor. Men stöten kräver noggranna förberedelser.
De åker söderut och hamnar så småningom i Malmköping. Med i packningen finns två gevär som de stulit vid ett inbrott i en villa några veckor tidigare. De beger sig sedan ut längs vägen och rekognoserar för att hitta ett bra ställe att överfalla diligensen på.
Tills slut hittar de ett ställe där diligensen måste stanna för att passera en grind. Samma natt lägger de sig på lur och väntar.
Men den natten blir de lottlösa.
Det enda ekipage som passerar är en liten vagn som inte ser mycket ut för världen.
