Wilma Ringström förblöder i sin lägenhet efter ett sticksår i halsen. På plats finns hennes före detta fästman, Ernst Johansson. För nästan 100 år sedan inleddes en rättegång mot honom i Stockholms rådhusrätt och Wilmas dagboksanteckningar blev en del av bevisbördan. Mord & Mysterier har grävt djupt i Stadsarkivet och granskar ett fall som kanske hade fått en annan utgång i dag.
Av Gunilla Granqvist
STOCKHOLM, TISDAGEN 21 NOVEMBER 1922.
Den sista dagen i Wilma Ringströms liv lämnar hon sitt arbete iförd en svart hatt med flor, en gråbrun kappa över sin grå klänning och rödbruna kängor. Hon är 23 år, 10 månader och 11 dagar gammal och året innan har hon för första gången kunnat delta i valet till Sveriges riksdag.
Wilma går förbi grönsakshallen och handlar innan hon går hem till den lilla ettan hon hyr på Mariagränd 4 på Södermalm i Stockholm.
Till middag äter hon biff och potatis.
Hon har telefonkontakt med sin moster strax före åtta på kvällen och därefter sätter hon sig för att skriva ett brev för sin mosters räkning, precis som hon lovat att göra. Därefter har hon tänkt gå till sängs.
Det är nu Ernst Johansson, mannen som Wilma tidigare varit förlovad med, knackar på dörren. Han kommer oanmäld.
Vad som sedan händer i lägenheten vet ingen med exakthet utom dessa två, men det blir föremål för en polisundersökning och en rättegång i Stockholms rådhusrätt.
Den som berättar om händelsen är Ernst Johansson –Wilma Ringströms röst tystnar för alltid strax före klockan tio den kvällen då hon förblöder av ett sticksår i halsen.
Under rättegången är det människorna runt henne som berättar om hur hennes liv har varit och vad hon sagt till dem i förtroende.
Där finns också en dagbok som för Wilmas talan. Den berättar om hennes innersta tankar.
Wilma och Ernst träffas 1918. De blir snart ett par och förlovar sig i december 1920.
Ernst arbetar som typograf, bland annat på Svenska Dagbladet, och Wilma har en tjänst som kontorist hos grosshandlare Henriksson i Gamla stan.
De flyttar ut till Ernsts villa vid Älvsjö.
Förhållandet är stormigt, men paret har skilda förklaringar till varför när de pratar med sina vänner och nära släkt.
Ernst säger att Vilma kastar porslin, vräker omkull cykeln och sparkar efter hans hund, Björn. En morgon kastar hon förlovningsringen i ansikte på honom. Förlovningen är bruten.
I Ernsts version sker detta utbrott helt oprovocerat. Men Wilmas moster, Fru
