Barnen om uppväxten i knutbysekten: ’’kristi brud tog mina föräldrar ifrån mig’’

8 min läsning

En tröja som visade för mycket hud kunde leda till utfrysning. Sågs din mamma som ”oren” fick ni inte ha kontakt. I en unik avhandling berättar för första gången barnen som växte upp i den ökända församlingen i Knutby. – De sa till mig att jag var ”fel”. Jag var så rädd, säger ”Maria”, ett av Knutbybarnen.

Text: Natalia Kazmierska

Bilden är tagen från en gudstjänst i Knutby, som Aftonbladet besökte tio år efter morden. Barnet på bildmontaget är inte samma barn som omtalas i artikeln.
Foto: LASSE ALLARD

Forskaren Sanja Nilsson, 40, vid Göteborgs universitet fick först nej. All mediarapportering kring mordet 2004 hade gjort Knutbyförsamlingen mer sluten.

Men efter flera möten, ett sju timmar långt samtal med församlingens ledare Åsa Waldau, många timmar på gudstjänster och på Knutbyförsamlingens spaanläggning, fick Sanja Nilsson till slut bli den första som någonsin intervjuat de yngsta i sekten. Deras vittnesmål finns i den nyutkomna avhandlingen ”Performing perfectly”.

Bland annat umgicks Sanja Nilsson med ett 20-tal tonåringar i ungdomsgruppen ”Hästen”. En del vara bara små barn vid tiden för Knutbydramat. Nu var de utvalda och skulle ”galoppera” förbi sina föräldrar.

– De skulle bli andligt renare, närmare gud, ha mindre fel och brister. En del av dem stod över de vuxna i status. Man skulle hålla sig i närheten av dem, eftersom de sågs som andliga. Det är ett jättetungt ansvar när man egentligen kanske vill spela fotboll, berättar Sanja Nilsson.

Från 2014 bodde hon som forskare tidvis inneboende hos familjerna, följde med vid förskolehämtningar, åt middagar, deltog i möten och bönekvällar.

Men 2016, mitt i arbetet med avhandlingen, vände allt: Åsa Waldau – som i media omnämnts som ”Kristi brud” och för många av församlingens barn hade rockstjärnestatus – lämnade Knutby, tillsammans med en av pastorerna. Något som ledde till att församlingen till slut upplöstes.

Flera av ungdomarna som tidigare hade beskrivit sin barndom som ”perfekt” hörde nu av sig till Sanja Nilsson igen. Och ville ta tillbaka allt.

– De berättade då saker de hade varit med om som tog mig väldigt hårt, saker jag inte kände till. Vuxna berättade om misshandel, barn om att de inte fått vara med sina föräldrar och blivit konstant mobbade. Det tog mig jättehårt, jag blev väldigt ledsen. Det var många sömnlösa n�