Blev han mördad på sydpolen?

Han spydde blod och smärtvågorna gick genom hans kropp.

Den 12 maj år 2000, efter 36 timmars kamp, dog Rodney Marks. Polarstationens enda läkare stod maktlös.

Kamraterna på forskningsstationen Amundsen-Scott på Sydpolen trodde att 32-åringen hade drabbats av en sjukdomsattack.

Först fem månader senare, när vintern släppt sitt grepp, kunde Rodney Marks kropp föras till civilisationen och obduceras. Då stod det klart att han hade dött av metanolförgiftning.

Den australiske astrofysikern Rodney Marks jobbade för amerikanska National Science Foundation. Han beskrivs som en briljant forskare, en man som tog sig an sitt arbete med fantasi och skicklighet.

Marks specialitet var radioastronomi, och under de långa mörka vintrarna på Sydpolen erbjöd den kalla atmosfären de bästa tänkbara förutsättningarna för hans forskning.

Amundsen-Scott-basen befolkas året runt av forskare, de flesta arbetar för amerikanska universitet och studerar atmosfären, astronomi eller seismologi. Forskarna och anläggningen underhålls av en stab med personal, allt ifrån kockar till snickare.

Närmare 200 personer är baserade på Amundsen-Scott under den korta sommaren. Under vintern mellan februari till oktober krymper bemanningen till ett femtiotal.

Sydpolens övervintrare är avskurna från världen i nio månader, då väderförhållandena gör det i stort sett omöjligt för flygplan att landa. De befinner sig nästan så långt från civilisationen som man kan komma utan att lämna vår planet, de är utlämnade till den brutala naturen och till varandra.

Det är en speciell tillvaro som lockar en speciell typ av människor.

Marks hade tillbringat sin första vinter på Sydpolen år 1997 och han trivdes så bra att han sökte sig dit igen ett par år senare.

Vintern 2000 bodde Rodney Marks och hans kollegor i ”the Dome”, en 18 000 kvadratmeter stor kupol som fungerade som ett gigantiskt vindskydd. Under den hade de sina sovrum och arbetsrum i röda baracker.

Rodney Marks brukade bära sitt långa hår i dreadlocks, han älskade musik och han gillade att festa hårt.

Fylleri – och i många fall också alkoholproblem – uppges inte ha varit något ov