Text: Emma Bergman
Den 25 maj 1946 giljotinerades läkaren Marcel Petiot för styckmord på minst 27 människor.
Hur många fler som dog i Petiots ”observationskammare” i Paris vet man än i dag inte.
De flesta av hans offer försökte fly undan nazisterna – bara för att möta en annan sorts mördare.
Paris våren 1944. I fyra år hade hakkorset kastat sin skugga över ljusets stad.
Nazisterna jagade skoningslöst skräckslagna judar, franska motståndsmän och utländska agenter. Denna skuggvärld av dubbelspel och desperation skapade möjligheter för samvetslösa människor att samla på sig stora rikedomar samtidigt som deras landsmän hungrade och fruktade för sina liv.
Gestapo hade flera kontor i Paris och ett av dem låg i närheten av den fashionabla adressen 21 rue Le Sueur. Här stod ett elegant tvåvåningshus med egen innegård där en gång en furstinna residerat.
Vem som nu ägde huset visste grannarna inte riktigt. Ibland såg de en man cykla dit med en kärra vars innehåll var omsorgsfullt täckt. På natten kunde människor komma släpandes på tunga väskor.
I början av mars började grannarna plågas av en stinkande rök som vällde upp ur husets skorsten och på kvällen den 11 mars gick en orolig granne och ringde på. När ingen öppnade tillkallade han polis och brandkår.
Tre brandmän tog en stege, klättrade upp på en balkong och slog sönder fönstret. Med en ficklampa i handen började de ta sig nedåt i huset. Männen gick igenom rum där spindlar spunnit sitt nät över kristallkronor och dyrbara oljemålningar. Antika möbler stod staplade på varandra täckta av tjocka lager damm. Stanken ledde brandmännen nedåt till källaren.
De kom in i ett litet rum där en kolkamin brann. När en brandman öppnade kaminluckan såg han de förkolnade resterna av en människohand.
På golvet låg dödsskallar, mänskliga torson, armar och ben. Stanken av bränt och ruttnande mänskligt kött förpestade rummet. Illamående av fasa skyndade sig brandmännen ut och överlämnade ansvaret för brottsplatsen till polisen.
Genom den nyfikna folkmassa som församlats på gatan trängde sig en smal mörkhårig man fram. Han bar en elegant fedorahatt och ledde en cykel.
Med myndig röst krävde mannen att få komma in i huset. Väl där stegade han fram till
