Deras pappa mördades av sin sambo: ’’jag lever med ett ständigt hat’’

8 min läsning

GÄVLE. Att leva med ett mord i familjen påverkar livet för lång tid framåt. Det vet Michaela och Lina Wallin som förlorade sin pappa för 7 år sedan när Ingemar ”Inke” Wallin, mördades av sin nyblivna sambo. Om två år kan hans mördare vara fri. – Det känns som ett jäkla hån att hon får komma ut när vi får leva med ett hål i hjärtat för resten av våra liv, säger Michaela.

Text: Annika Sohlander Cassel Foto: Pernilla Wahlman

Huset där Ingemar Wallin bodde med sin nyblivna sambo Jeanette Javell.
Foto: PONTUS ORRE

Vi träffar systrarna hos deras mamma i Gävle, några mil från platsen där deras pappa mördades av sin sambo. Båda bor på annan ort men är hemma av en alldeles speciell anledning. Bara två dagar senare ska Michaelas fyra månader gamla son Dante döpas i familjens trädgård.

Det är Michaelas första barn och att själv bli förälder har väckt en del känslor och tankar.

Hon har inget emot att prata om sitt barn men vill inte att han ska vara med på bild.

– Man är mer orolig nu och lever med känslan av att allt verkligen kan hända och att det finns människor som är onda, säger hon.

En person kommer att vara speciellt saknad vid det kommande dopet, hennes pappa Ingemar, eller ”Inke” som alla kallade honom.

– Det känns mer tydligt nu, speciellt när jag ser hur glad min mamma är över att bli mormor så tänker jag på vad han missar. Det blir en sorg för mig att min son aldrig kommer att lära känna sin morfar och att jag en dag ska behöva berätta varför det är så.

Både Michaela och Lina vill betona att de inte har något eget intresse av att synas i pressen. De är lite oroliga för att det ska uppfattas som att de ältar det som hänt.

– Jag berättar inte om det här för min egen skull, för att få uppmärksamhet utan för att hjälpa andra. Det finns de som hör av

sig och berättar att de varit med om samma sak, säger Michaela.

När vi ses har sommaren precis börjat spricka ut. Det är någon månad kvar till midsommar, en högtid som numera är förknippad med en hel del obehag och olustkänslor för systrarna.

Både Michaela och hennes syster Lina har berättat många gånger om det som hände. Med tiden har de fått mer distans och i stället för att fokusera på ”händelsen” som de kallar mordet så vill de försöka beskriva hur sårbar och utlämnad man kan känna sig som brottsoffer.

Att det ofta finns bere