Som liten klädde hon sina dockor i hemmagjorda plagg. I dag är Rasha Matlak en av svenska kändisars favoritdesigners. MODE & SKÖNHET har mött en modeskapare som förenar öst och väst i sitt signaturplagg kaftanen.
Text: Sara Martinsson Foto: Magnus Liam Karlsson
Steamern blåser ut ånga över metervis av svarta, röda, vita och gröna tyger på Rasha Matlaks klädställning i fotostudion. Egentligen skulle vi setts hemma hos henne. Det är där hon visar sina plagg i vanliga fall. Men just den här veckan är speciell. Rasha gifte sig i helgen, först vid en borgerlig ceremoni sedan vid en traditionell muslimsk vigsel. Allt kom ganska hastigt på, och sammanföll dessutom med en flytt. Så samtidigt som hon bott de senaste veckorna i flyttlådor har hon sytt sina egna brudklänningar.
– Mamma tyckte att jag gjorde det onödigt svårt för mig själv, att jag prompt skulle sy två egna klänningar, säger hon och skrattar.
– Men jag har aldrig förstått varför jag inte skulle sy mina egna kläder, om jag nu kan?
Resultatet från bröllopsstressen hänger nu på fotostudions klädhängare. Två kaftaner, en enkel, helt rak och vit och en med broderade detaljer som Rasha bar vid den muslimska ceremonin:
– Jag tycker att den här är ett bra exempel på hur jag arbetar med kulturella möten, säger hon och klär på provdockan den tunna, vita kaftanen med brodyr.
– Min mans föräldrar ville att jag skulle ha en marockansk kaftan på vigseln och mina ville att jag skulle ha en traditionell irakisk kaftan. I Marocko har man generellt ganska mycket krimskrams, starka färger och brodyr. I Irak ska man också ha krimskrams, men även raka vida ärmar. Som ni ser så är det bara en söm här i mitten.
Rasha visar genom att dra ut det tunna tyget från provdockan, som om den sträckte ut armarna som ett T. Då syns tydligt hur kaftanen formar en fyrkant, med endast hål att trä händerna igenom på varje sida.
– Men, inte heller i Irak ska man ha avskalade färger. Vid vigselns olika ceremonier kör man oftast rött eller grönt, med olika sömnader på. Och det ville inte jag, jag ville i det irakiska och marockanska också kunna visa mitt svenska jag. Jag valde därför ett enkelt vitt tyg, som jag behöll ganska avskalat för att representera det skandinaviska. Brodyren fick representera det marockanska, och de raka vida ärmarna fick representera det irakiska.
I precis den här mixen av olika traditioner rör sig alltså Rasha Matlaks design. Det
