Cindy. Naomi. Kate. Claudia. Linda. Emma. Nittiotalets supermodeller är än i dag så kända att de bara behöver nämnas vid förnamn. Men faktum är att de inte var först. Före dem fanns en rad banbrytande kvinnor, som genom sina karriärer förändrade modevärlden för alltid. MODE & SKÖNHET har tittat närmare på några av supermodellernas föregångare.
Text: Sara Martinsson
Beverly Johnson
För många är kanske Naomi Campbell känd som ”den första svarta supermodellen”. Men den som verkligen krossade glastaket var en ung kvinna från Buffalo, New York.
Beverly Johnson föddes 1952. Att hon skulle bli modell var inte självklart. Tvärtom var hennes pappa emot dotterns ambitioner. Hade det inte varit för mamma Gloria, som trotsade makens önskemål och hjälpte Beverly in i branschen, hade kanske en av historiens mest inflytelserika karriärer aldrig blivit av.
Efter några knackiga första år där hon bland annat refuserades av prestigeagenturen Ford Models kom det stora genombrottet 1974. Då prydde Beverly som första icke-vita person omslaget på amerikanska Vogue.
Porträttet förändrade modevärlden i grunden. Från att ha varit en nästan uteslutande vit arena hade bara ett år senare, 1975, merparten av alla de stora amerikanska designerna anlitat ickevita modeller. Beverly själv använde sitt nyvunna kändisskap till att bli talesperson för mänskliga rättigheter, ett engagemang som hon har hållit i hela livet.
På senare år har hon återigen synts i debatten, när hon kommit ut som en av de många kvinnor som anklagar komikern Bill Cosby för sexuella övergrepp.
Lisa Fonssagrives
Innan Ingmary Lamy, Emma Wiklund, Frida Gustavsson och Elsa Hosk hette den stora svenska modellexporten Lisa Fonssagrives. Hon föddes 1911 i Uddevalla och ville egentligen bli balettdansös.
När hon sökte danslyckan i Paris på 1930-talet upptäcktes hon i stället som modell. Bilder av henne syntes i Harper’s Bazaar och Vogue, och hon hyllades för sin eleganta utstrålning, som passade så bra med idealen i modet just då.
Själv hade Lisa en mer ödmjuk inställning till sin insats framför kameran: Det handlar alltid om klänningen, inte om flickan. Jag är bara en bra klädhängare, lär hon ha sagt till Time magazine 1949.
