Hon var en av Sveriges genom tiderna mest framgångsrika modeller. Men Frida Gustavsson ville vidare. MODE & SKÖNHET har träffat en fritänkande modefantast som nu sadlat om till skådespelare.
Text: Sara Martinsson Foto: Peter Knutson Makeup och hår: Johanna Nomiey Kläder privata
Frida Gustavsson kommer till fotostudion med en idé.
– Jag tänkte att jag ville ha lite ridtema på kläderna. Den här tröjan är från ett nytt, svenskt ridmärke, säger hon och plockar fram en vit, tunn polotröja från Aisling Equestrian ur den stora packningen.
– Det är två tjejer som pluggat vid Textilhögskolan i Borås som börjat göra egna, klassiskt snygga ridkläder, i väldigt bra kvalitet. Titta här, det är sportmaterial, fyrvägsstretch.
Frida drar i tröjan för att visa tyget. Att hon älskar mode går inte att ta miste på. Efter att ha gått visningar för de mest prestigefyllda modehusen och burit alla de mest spännande plaggen på plåtningar över hela världen är hon som marinerad i mode.
Men ridning är ett minst lika stort intresse. För de nästan 200 000 som följer henne på Instagram är besök i stallet en precis lika vanlig syn som bilder från fotograferingar runt om i världen eller privata foton där den svenska supermodellen ligger i badet och läser Dostojevskij eller Det kommunistiska manifestet. Frida Gustavsson är en sammansatt person. Att hon tillbringat ungdomsåren i modellbranschens absoluta toppskikt är bara en av hennes många sidor:
– Det har varit på alla sätt livsomvälvande tolv år, säger hon när hon sammanfattar den karriär som inleddes när hon bara var 13–14.
– Jag skulle aldrig ha träffat mina vänner, fått resa över hela jorden, fått tjäna tillräckligt mycket pengar för att nu kunna satsa på det jag vill göra, köpa en bostadsrätt, inte behöva ta studielån … Det har möjliggjort allting!
Hon beskriver upplevelsen av att som tonåring plötsligt få flyga världen över för att gå visningar, göra plåtningar, som på alla sätt sinnesvidgande:
– Jag har träffat massor av intressanta människor som influerat mitt sätt att se på konst, film eller teater. Att jag som är en helt vanlig tjej från förorten fått möta alla de här personerna och att de sett något speciellt i mig … Det har betytt så mycket för min personliga utveckling. Jag har inte alltid haft jättebra självförtroende, aldrig haft jättelätt för mig i skolan. Att någon då ser en, och att den någon är typ John
