Visst funkar Österlen även på vintern! Turisterna är få och du får uppleva stränderna och vidderna helt på egen hand. Karin Wallén och Emma Mattsson gav sig ut på ”njutvandring” i sydöstra Skåne.
text karin wallén foto emma mattsson
Det finns olika sätt att starta en vandringsdag. Det här är ett av dem: att lojt sträcka ut sig i lagom svala lakan, utsövd och fortfarande lycklig av gårdagens fyrarättersmiddag med tillhörande vinpaket. Nu väntar frukost, sedan ska vi kränga på oss sköna vandringskängor och lätta ryggsäckar. Det är inte svårt att masa sig upp.
Utanför fönstren i Talldungens matsal skiner solen, och banne mig om det inte gnistrar av frost i gräset också! Det är faktiskt precis vad vi har beställt. När vi bestämde oss för att göra en vintervandring på Österlen började vi genast drömma om perfekta förhållanden: Frostnupen mark under fötterna. Gärna med tillhörande ljusblå himmel.
Det hade förstås lika gärna kunnat bli lervälling, spöregn, snöglopp eller ishalka. Det hade förresten lika gärna kunnat börja växa vårblommor i var och varannan hage vid det här laget, om det varit en sådan vinter. Men vi har tur. Det är inte en sådan vinter. Det är slutet av februari och för bara några veckor sedan vräkte snön ner.
– Hade ni vandrat för en vecka sedan hade det varit annorlunda. Då smälte all snö på en gång och det blev lera och slask. Men det är sandig mark så den torkar upp fort, säger Emma Höök, som driver Talldungen Hotel i Brösarp tillsammans med David Höök.
Den som beger sig ut på vandring här har två leder att välja på – Backaleden och Skåneleden. Båda går ut till Haväng, vid kusten, så det går att ta ena leden ut till havet och den andra tillbaka om man vill göra en lämplig slinga över dagen. Men för oss är det här bara första etappen på ett par dagars vandring, i behaglig takt och med många stopp. Vi vill ta oss tid att njuta – av vädret, maten och vyerna.
– Jag blir fortfarande lika hänförd när jag går ut med hundarna trots att vi bott här i flera år nu, konstaterar Emma Höök och skickar en längtansfull blick genom fönstret.
Solljuset som silas genom lövträdens grenverk börjar så smått smälta bort glittret på den frusna marken när vi börjar gå. Vi väljer Backaleden, eftersom den tar oss högre upp på backarna än Skåneleden och därför bjuder på bättre utsikt.
Här går vandringen både längs grusvägar och på stigar, ibland genom hagar, och åtminstone till en början med Verkeåns ständiga brusande som soundtrack i bakgrunden. Men vi hör äv
