Maktkritik – men inte självkritik

9 min läsning

Journalister beundrar den kollega som fäller en tolvtaggare. Men granskningarna gäller nästan aldrig mediebranschen själv.

AV STAFFAN DOPPING & STIG-BJÖRN LJUNGGREN

Journalistikens värld handlar om vinklar och perspektiv. Vanlig fyrkantighet finns inte.
PEDRO FERNÁNDEZ AGUADO/SONY WORLD PHOTOGRAPHY AWARDS

D E T H A R A L L T I D varit lockande för journalister att göra praktfulla avslöjanden, men det är trots allt inte journalistikens vardag. Och än mindre var det så i pressens unga år, då det ansågs viktigt och hedervärt att helt enkelt återberätta händelser och skeenden. ”Detta har hänt”, typ. Särskilt de mest etablerade medierna ägnade under 1900-talets första hälft och en god bit in på 70-talet betydande utrymme åt referat. Det må ha gällt politiska beslut i regering och riksdag, brott och olyckor, rättegångar och resultatredovisningar från såväl näringsliv som sport och föreningsliv.

Det går att se ett ideologiskt skifte runt 1970, när den fas i mediehistorien som förenklat kan sammanfattas i ordet spegling övergick i det nya slagordet granskning. Att mer eller mindre passivt återberätta det som ”makten” ägnade sig åt började vid 1960-talets slut betraktas som alltför underdånigt, och i stället för att anpassa sig skulle medierna utmana de rådande maktförhållandena. Denna maktkritiska hållning höll i sig i flera decennier, och även om granskning är ett starkt värdeord än i dag har det nu kompletterats med släktingen tolkning.

RUNDGÅNG, FAKTA OCH TT:S ROLL

Eftersom det inte har haft hög status att som journalist skriva referat, vill många i branschen få uppdrag där de får gräva och granska. Ren faktainhämtning anses dels vara mindre intressant strikt yrkesmässigt, dels uppfattar många att just den komponenten i journalistiken redan utförs av TT Nyhetsbyrån, utan anmärkning. ”Det tar vi från TT”, sägs det på redaktionerna och därmed kan den egna personalen fokusera på det förment mer värdefulla granskandet.

Men håller detta synsätt? Är det ett så enkelt – och möjligen okvalificerat – jobb att samla in, kontrollera och redovisa fakta i en pågående nyhetsutveckling? När en svår olycka har inträffat, när en makthavare har avgått, ett politiskt parti presenterat ett nytt ställningstagande eller en brottsmisstänkt börjat utredas av polis och åklagare – existerar det då en pålitlig ”teknik” för att på några timmar slå fast och redovisa ”rena fakta”? En klart definiera