BAKOM FASADENFör den Augustprisade bilderbokskonstnären Sara Lundberg är skapandet som att lägga pussel. Det är i ateljén i Hammarby Sjöstad som hennes illustrationer tar form. Nu är hon aktuell med en ny bok – Ingen utom jag.
text ALEXANDER JANSSON
Här har hon arbetat i 18 år.
– DET ÄR EN BERÄTTELSE om att lossa knuten till den lilla båten som är förankrad i bryggan, till mamman som finns alldeles bredvid. Barnet berättar i sin lek om vad som händer, är på väg att hända, mamma lyssnar förstrött. Barnet ger sig av på en lång resa och ser världen så som den är. Han kommer tillbaka som en annan, medan mamman fortfarande står kvar och pratar i vattenbrynet. Med sig från resan har han en gåva, ett frö som leder in i framtiden.
Varifrån fick du idén?
– Det började med en målning av en pojke i en gummibåt som jag gjorde inför en utställning. Kvinnan som köpte målningen berättade en historia för mig om sin son, som handlade om att lossa förankringen och ge sig ut på äventyr för att bli till som människa. Hennes historia blev ramen för min berättelse.
Vad kommer först när du skapar en barnbok – är det illustrationerna eller berättelsen? Eller utvecklas de parallellt, organiskt?
– Vanligtvis kommer orden först, sen bilderna. Men i det här fallet blev det tvärtom. Jag gjorde bilderna först och lade sedan till dialog i början och i slutet. Sen går man fram och tillbaka under arbetets gång och fixar med bild och text, stryker och lägger till, ända tills det ska tryckas.
Hur det går till när du tar fram karaktärerna?
– Skapandet av karaktärer sker intuitivt och organiskt. Det är som om de alltid har funnits. Men det krävs lite tålamod för att fånga dem på papper. Jag provar med olika material och tekniker. Ritar hår, kläder, ansiktsuttryck, men skissar i det stora hela väldigt lite. Jag vill inte bli trött på mina karaktärer innan jag ens hunnit börja med boken.
Hur ser det ut på din arbetsplats, i din ateljé!
– Jag har ett rum i en gammal färgfabrik. Jag har arbetat i det här rummet i 18 år. Alla mina böcker har skapats här. Det är ett underbart rum, med högt i tak. Ett fönster som vetter ut mot Hammarbybacken. Tidigare kunde jag se människor åka slalom där på vintrarna, men nu har det byggts höghus som skymmer utsikten. Det byggs överallt här omkring, en helt ny stadsdel. Den gamla färgfabriken är det end
