BAKOM FASADEN ► Fredrik Nielsens skulpturer, inspirerade av graffiti och musik, är ett slags motpol till konventionell glaskonst. Genom sina kraftfulla, kroppsliga konstverk har han tänjt på själva glasbegreppet. Arbetsprocessen jämför han med konstnärer som målar tavlor i olja – eller musiker som spelar instrument. Vi har träffat en av Sveriges mest spännande konstnärer.
text AMINA DJEMILI foto DANIEL LARSSON
– JAG TROR ATT DET var Mitt liv som hund som fick mig att börja med glas.
Filmen spelades in i en liten ort i Småland och handlar om en pojke som rycks upp ur sin tillvaro och hamnar hos avlägsna släktingar i det småländska glasriket. Det handlar om ensamhet och längtan, allvar och skuld. Fredrik Nielsen har bland annat utbildat sig där, på Orrefors glasskola.
– Det fanns något i filmen som slog an i mig, säger Fredrik.
Men vad är det med glas som är så speciellt?
– Det är världens snabbaste material för skulptur. Att kunna hantera det är lite som att vara otroligt duktig på ett instrument.
Fredrik Nielsens studio, The Garage, ligger i den gamla panncentralen i Årsta strax söder om Södermalm i Stockholm. Ett ställe han driver tillsammans med kollegan Patrick Hällbom.
– Där har vi en glasugn som alltid har smält glas i sig. Det är det viktigaste. Det är som att ha färg om du är målare.
Vad är viktigast där du jobbar?
– För mig har det utvecklats till att hela miljön bär mitt signum, det är som mitt revir. Det som gör mig trygg.
Hur går det till rent praktiskt när du skapar ett glaskonstverk?
– Det går inte att beskriva riktigt utan att det blir statiskt. Det bästa är att se det göras. Jag tror inte att man kan bestämma om det är konst man gör. Man måste se till att vara i ateljén hela tiden så att man inte missar när det händer.
Varifrån får du inspiration?
– Egentligen från vad som helst. Jag lyssnar otroligt mycket på musik. Jag tror egentligen allt du utsätter dig för, allt du ser och allt du lyssnar på kommer ut i det du gör.
Du jobbar mycket med titlar på verken, berätta!
– Jag älskar när de är nästan ickebeskrivande eller högst personliga, har en rytm eller känns som om de är på väg
