BAKOM FASADEN ► För barnboksförfattaren, illustratören, skulptören och konstnären Josefin Norlin börjar det ofta med en känsla. Någonting löst och diffust. Ett tomrum som behöver fyllas. Vi tog ett snack med mångsysslaren från västkusten om skapandeprocess och inspiration.
text ALEXANDER JANSSON
Det känns som att du har en väldigt personlig stil. Hur skulle du själv beskriva den?
– Naivistisk, expressiv och fantasifull, med starka färger och former. Jag dras ofta till klassiska motiv, som stilleben och porträtt, men tar mig an dem på mitt eget sätt.
Men varifrån får du inspiration till det du skapar?
– Det kan vara nästan vad som helst. En solblekt plastpåse på gatan. Miljöer man ser för sitt inre när man läser en bok. Medresenärer på bussen eller en låt man hör. Men det är också ofta från naturen och växtriket.
Gäller det oavsett om det är en barnbok eller en illustration eller en skulptur?
– Det mesta jag gör börjar som en känsla, lite odefinierat och luddigt. Känslan övergår i ett sug efter något och det tomrummet vill jag sen fylla, det kan bli nästan lite som en besatthet, något som bara måste ut. Ibland resulterar det i en bild eller en skulptur, ibland något helt annat.
Precis, du gör även skulpturer. Vad vill du förmedla med dem?
– Det händer något spännande när man gör ett föremål i ett oväntat material. Till exempel mina pelargonsticklingar i lera som gör något ganska flyktigt och organiskt till något statiskt och mer permanent. Skulpturer kan också placeras på andra sätt i rummet än en tavla, vilket öppnar upp för en annan typ av interaktion och betraktning. Mina skulpturer är ofta föremål som ser ut att vara plockade direkt från en av mina målningar. Vad händer när man låter målningarna fortsätta utanför pappret?
Hur kommer det sig att du började jobba med det här?
– Jag har alltid målat, ritat, klippt och klistrat, byggt och skulpterat. Sen kan ju kreativitet se olika ut och innebära många olika saker, jag är aldrig så noga med att hålla mig till ett fack. Det måste vara roligt att leva och vill jag prova att göra något nytt så gör jag det samtidigt som jag försöker tänka att om jag bara vill och kämpar tillräckligt hårt så kanske jag kan.
Du gör ju alltså barnböcker. Vilka är den bästa barnboken och varför?
– Språket är en av de största gåvor man kan ge sitt barn. Ett bra ordförråd och ett nyanserat språk, är inte bara vackert utan också en nyckel till inflytande i stort och smått
