BAKOM FASADENIllustratören Tove Slotte har arbetat för finska Arabia med Tove Janssons älskade Muminkaraktärer i över 30 år. I vintras gick hon i pension och nu släpps hennes hundrade Muminmugg – Havsbris.
text ALEXANDER JANSSON
MUGGEN HAVSBRIS pryds av en vindsvept kobbe med violer, havtornsbuskar och snäckskal – och så Tove Janssons karaktärer, förstås. Den är Tove Slottes hundrade Muminmugg och släpps i samband med att Arabia fyller 150 år.
Hur tänkte du kring illustrationerna?
– Skärgården var oerhört viktig för Tove Jansson. Hon tillbringade ju alla somrar där så det här är en hommage till hennes liv där. Illustrationerna är baserade på de små teckningar som Tove Jansson ritade på brevpappret när hon svarade sina fans.
Var kommer motiven ifrån?
– De är hämtade från romanen ”Pappan och havet” från 1965. Fokus ligger på skärgårdens växtlighet – de underbara små blåa styvmorsviolerna och de taggiga havtornsbuskarna.
Men karaktärerna ser lite annorlunda ut?
– Ja. Muminpappan har tagit en gammal fiskehatt i användning som han hittade i ett fyrhus där familjen bosatt sig. Lilla My också. Hennes hårknut har lösts upp och håret fladdrar i vinden. Samtidigt har hon ett leende på läpparna, vilket är lite ovanligt för den argsinta lilla My.
Uttrycket känns ganska klassiskt?
– Ja, jag eftersträvade känslan av gammalt, blåvitt porslin som återknyter till Arabias klassiker från gångna år. Det finns någonting tidlöst över koboltblå linjer mot en vit keramisk yta.
Vad är din egen relation till Mumins värld?
– När jag var liten älskade jag att teckna Mumintrollen på papper, i sanden på stranden och i snön med en pinne. Min mamma läste bilderböckerna högt för mig och min bror. Senare läste jag de inbundna serieberättelserna och förstås romanerna som är mångbottnade och med en annan slags illustrationer som tilltalade min fantasi.
Kan du förklara den internationella uppmärksamheten kring Mumin?
– Jag tror inte Mumin är så känd internationellt, förutom i Japan, där i princip alla känner till Mumin. Och här i skandinavien. I Japan blev Mumin känd på 1960- eller 1970-talet genom en japansk animerad serie som Tove Jansson aldrig tyckte om.
Varför då?
– Den innehöll överdrivna tolkningar av berättelserna med till exempel krogbesök och slagsmål. Men senare släpptes nya animationer och det var på 1990-talet
