Hur går man vidare efter ett brustet hjärta? Frågan har aldrig träffat hårdare än för Henrik Lundqvist. För King berättar en av Sveriges främsta idrottsmän genom tiderna om livet efter hockeyn, nya parfymsatsningen och hjärtfelet som vände uppochned på allt.
Intervju: Rasmus Blom Foto: Andreas Johansson Styling: Natalie Olenheim
Alla gillar en bra framgångssaga. Särskilt i USA – hela den amerikanska drömmen bygger på resan från botten till toppen, from rags to riches. Där är self-made den finaste titel man kan få. Berättelsen om Henrik Lundqvist handlar om pojken från de jämtländska skogarna som kröntes till kung i New York. Killen i blå Jofahjälm som reptilsnabbt fångade de puckar som hans 40 minuter yngre tvillingbrorsa Joel avfyrade mot honom på skolgården i Åre. Som barn ska Henrik ha sagt till sin farmor: ”Tänk om jag blir kvar här i Järpen, så ingen får se hur bra jag är.” Några decennier senare glider han fram på Manhattans glittrande gator som en levande legend vars blotta närvaro kan få stora amerikanska lastbilschaufförer att brista i gråt. King Henrik. Den snabbaste plockhandsken i NHL. The fastest gun in the wild west!
Men ingen kunde förutse den mörka final som Henke Lundqvists karriär skulle komma att få. Inte bara karriären stod på spel, nådens år 2021 var en dramatisk kamp på liv och död. Men historieskrivningen och mytbildningen om kung Henrik blev inte direkt sämre av den, om man tillåts vara cynisk. Hjärtat som brast. Gamarna som började cirkulera runt lejonet. Hjälten måste trots allt vara uträknad före det lyckliga slutet, enligt den dramaturgiska bågen. Alla gillar en bra framgångssaga.
När Henke smäller igen dörren på sin svarta Porsche Panamera Hybrid utanför hotell Jacy’z i Göteborg är han märkbart uppjagad. Han som annars brukar vara så soft vill se tempo i alla led och meddelar att han gärna skippar lunchen om det kan vinna oss en timme. Det är ”tjopp tjopp” och ”kom igen nu”. Men det tar inte lång tid innan teamet synar bluffen och Henke spricker upp i sitt sneda avväpnande leende. Den stressiga energin visar sig vara ren taktik från 41-åringens sida. Han är varken särskilt jäktad eller irriterad, det är slutet av juni och han vill bara återvända till familjen och lantstället i Onsala så snabbt som möjligt. Efter ett tvåsiffrigt antal Kingomslag (fler än både Zlatan och Jens Lapidus) är han slipad som en skridsko och vet hur utdragen en omslagsfotografering kan bli. Hår- och makeuppersonen ska botanisera bland sina krämer som man ändå
