Analoga anor

OS i Montreal 1976 präglades av dålig planering, strejker och en katastrofalt skött ekonomi. ”De olympiska spelen i Montreal kan inte förlora pengar mer än vad en man kan få ett barn”, sa stadens borgmästare Jean Drapeau då. Han hade fel. De olympiska spelen blev en sådan ekonomisk börda för den kanadensiska metropolen att det tog 30 år att betala tillbaka skulden. Dessutom bojkottade 22 afrikanska länder OS det året eftersom Nya Zeeland var med. Skälet: Deras nationella rugbylag hade spelat i Sydafrika, som då levde under apartheid. När spelen i Kanada äntligen började stod det fortfarande byggkranar på gatorna och taket på den olympiska stadion sattes inte på förrän tolv år efter att spelen avslutats. Som om inte det vore nog slocknade den olympiska lågan under en storm och fick tändas på nytt av en funktionär med en tändare. Kort sagt: OS i Montreal var en enda röra. För klockentusiaster var de olympiska spelen 1976 dock kontroversiella av helt andra skäl: Omega, den officiella klockpartnern under OS, lanserade sin Seamaster Chrono-Quartz ref. ST 196.0052 – den första kvartskronografen i världen som kombinerade en analog display för tiden och en digital display för stoppklockan. Den ansenliga bredden på 51 mm gav klockan smeknamnet ”Albatros”. Modellen, som endast kom att tillverkas i 15 000 exemplar mellan 1976 och 1978, var ovanligt dyr för den tiden. ”Albatros” kostade mer än dubbelt så mycket som Omegas berömda månklocka Speedmaster, och med sina 152 gram var ”Albatros” också mer än dubbelt så tung. Modellen har kallats en av världens första ”ana-digi”-klockor – en förkortning av ”analog-digital”, som beskriver en kategori av armbandsur som kombinerar analoga visare med digitala displayer. Klockkategorin föddes ur klockindustrins gemensamma ansträngning för att tillgodogöra sig de tekniska kvantsprången på 1960- och 1970-talet. När Seiko lanserade världens första kommersiella kvartsklocka, Astron, 1969, startade japanerna en revolution i den schweiziska klockindustrin, som blev tagna på sängen av de betydligt billigare och mer exakta kvartsklockorna. År 1972 följde den amerikanska klocktillverkaren Hamilton upp med Pulsar P1, en LED-klocka som inledde klockindustrins flirt med den digitala tidsåldern. Klockmärke efter klockmärke gav sig in matchen i försök att överträffa varandra i teknisk innovation. Seiko slog Hamilton med världens första LCD-klocka 1973. Året därpå kom Casio med Casiotron, som kunde beräkna antalet da