Den blodiga gängskildringen Tills alla dör blev en ögonöppnare för hela svenska folket. Nu är Diamant Salihu åter aktuell med en reportagebok som ska få oss att förstå vår nya brutala verklighet. För King berättar Sveriges okrönte krimkung om våldsvågen som är så hänsynslös att till och med de kriminella själva vill få stopp på den.
Intervju: Rasmus Blom Foto: Carl Thorborg Styling: Rebecca Cohen
På en skyddad adress någonstans i Stockholm har Diamant Salihus fru Linda dukat upp fika. Doften av nybryggt kaffe och vaniljbullar sprider sig till vardagsrummet där parets ettåriga dotter Agnes leker med sin farmor som är på besök från Borlänge.
– Egentligen skulle du fått frukost, mammas gräddiga äggröra, men det fick bli fika, säger Diamant på lätt klingande dalmål när han tar emot i hallen.
Den varma och familjära inramningen står i knivskarp kontrast till det vi ska prata om i dag. 40-årige Diamant Salihu har blivit den viktigaste rösten i det Sverige som skakas av nästan dagliga skjutningar och sprängningar. Hans bästsäljande reportagebok Tills alla dör har blivit ett standardverk för den som vill förstå varför unga killar skjuter ihjäl varandra i ett litet land som fram till nyligen var ett av världens tryggaste. Med hundratals intervjuer med kriminella, anhöriga och myndigheter har ingen annan gjort en så omfattande och pedagogisk analys av situationen, utan att vare sig glorifiera eller svartmåla.
– Vad som chockade mig när jag började göra intervjuer till första boken var att de här killarna pratade om det som ett krig. De flesta var dessutom barn till föräldrar som flytt verkliga krig och ändå använde de det ordet. De tillät sig att göra fruktansvärda saker för att de såg det som en krigszon – och det är ett slags gerillakrig. Man vaknar av att det sprängs eller hovrar helikoptrar över taken och barnen i skolan frågar vems kusin eller bror det var som sköts. Det är vardag för dem. För mig var det en stor insikt.
Diamant kämpade i motvind med debutboken. För att skildra konflikten i västerort i Stockholm, där stadsdelarna Rinkeby, Tensta och Husby som polisen klassar som särskilt utsatta ingår, behövde Diamant ta upp ämnen som ansågs kontroversiella.
– Det var lätt att få en rasiststämpel, säger han. Alla utom en hade somalisk bakgrund i konflikten i Rinkeby, men många höga röster sa att det var helt irrelevant. Det var självklart att jag inte menade att exakt alla i Sverige som sköt hade somali
