Juryn i Cannes gör honnör, biopubliken jublar åt hans spyor och Hollywood-stjärnor bönar och ber om roller. Efter att ha tagit hem Palme d’Or för The Square och nya Triangle of Sadness har Ruben Östlund hittat det gyllene snittet. King möter jordklotets hetaste filmskapare.
Intervju Tom Cehlin Magnusson Foto Andreas Johansson Styling Lalle Johnson
Kvällen är ljum vid den franska Rivieran.
Kvällssolen får Medelhavet att glittra som ryggen på en regnbågslax. På La Croisette, den klassiska huvudgatan i Cannes, är stämningen andaktsfull.
Visningen av filmfestivalens mest emotsedda film sker på den största salongen på festivalen: Grand Théâtre Lumière. Sammanlagt är det över 2 000 personer som tar plats i de röda stolarna. Smokingklädda kritiker och snorkiga filmsnobbar i blankpolerade skor kliver vördnadsfullt in i salongen. Filmen som premiärvisas är en två och en halv timme lång sociologisk studie i klass, kapital och makt.
– Nu ska de få, tänker Ruben Östlund för sig själv innan ridån går upp.
En timme senare är stämningen vild. På den enorma duken visas en spyscen som aldrig tar slut. Karaktärerna kastar upp ostron, sitter på toa och spyr samtidigt, kräks i varandras ansikten. Flera lämnar salongen, desto fler jublar. När filmen tar en ny vändning på en öde ö och en filippinsk städerska tar makten över oligarker, fotomodeller och techentreprenörer så hörs ett öronbedövande jubel vars decibelstyrka når samma nivå som om AS Cannes hade avgjort franska cupfinalen mot PSG på övertid.
Efter att filmen tagit slut ställer sig publiken upp och applåderar i åtta minuter.
Potsdam, några veckor tidigare. Triangle of Sadness har tagit över en hel filmstudio på Billy-Wilder-Platz i ett industriområde en bit utanför Berlin. I en enorm filmsal sitter ett gäng och ljudlägger, i ett rum intill sitter lika många och tittar på filmens ljus. Klippningen låstes under natten och Ruben Östlunds team arbetar dygnet runt för att få ihop en färdig film till Cannes.
Tanken var att inleda den här texten med att avslöja hur Ruben Östlunds nästa film slutar. Den 48-årige regissören lider nämligen av vad som måste diagnostiseras som en obotlig spoilertourettes. I fem års tid har han talat fritt om detaljer och scener ur sin kommande film. Och nu nästkommande. Innan arbetsdagen är slut har han öppnat datorn på sitt kontor och visat slutscenen från Triangle of Sadness. Problemet är bara att under tiden den här texten har skrivits så har Ruben Östlund hunnit avslöjat samma slut på en rad pre
