När våra mest tongivande svenskar, från Astrid Lindgren till Anna Lindh, går ur tiden är det Tommy Körberg man ringer för att ge dem en storslagen final. Nu summerar sångaren sina fem decennier i strålkastarljuset med sin egen Grand Finale. Men än har han inte börjat tänka på refrängen – varken fängelser eller hjärtoperationer kan hålla naturkraften Tommy Körberg borta från scenen. För King berättar Sveriges största röst hur han gick från hobbypundare till nationalmonument.
Cadierbaren på Grand Hôtel. Hovmästaren har förberett Tommy Körbergs favoritbord, längst in i hörnet med utsikt över hela glasverandan och hamninloppet.
– Det är även PG:s favoritbord, berättar Tommy när han slår sig ner och syftar på den forne industrimagnaten PG Gyllenhammar.
Bordet är dukat så att den folkkäre sångaren ska sitta med ryggen mot lokalen för att slippa bli störd, men Tommy föredrar att sitta ”franskt” och möblerar om besticken för att kunna spana på de andra gästerna. Det märks att han har levt sitt liv på krogen, att se honom charma servitrisen bara genom att beställa en omelett och bubbelvatten är som att se Sully Sullenberger landa i Hudsonfloden. Från vårt bord ser man Café Opera där personalen brukade ryta åt Tommy att åka hem när han stod i taxikön och raggade klockan fyra på morgonen.
– Det var inte mina starkaste stunder, medger 73-åringen med ett snett leende.
Tommy brukar säga att han klär upp sig för att visa respekt för sitt sällskap för stunden. Sällan har jag känt mig så hedrad, för dagen till ära är han inte bara uppklädd, utan precis så elegant som det anstår en divasångare med utstrålning som syns från månen. En svart Versace-rock sköljer över en marinblå kostym med tillhörande väst inhandlad i London ovanpå en uppknäppt ljusblå skjorta (senast han räknade hade han 144 skjortor). Runt den miljonindustri som är hans strupe hänger en tunn kashmirscarf. På höger handled skymtar ett diskret armband från Louis Vuitton och på vänster en Apple Watch som yrvaket svarar på frågor som Tommy aldrig ställt. Till detta ett par loafers från Crockett & Jones, samma modell som han köpte i present till sin pianist förra veckan.
– Jag kände att han behövde det, säger Tommy med hakan utskjuten som en slarvigt stängd byrålåda som gör att han påminner om Don Corleone i Gudfadern.
Efter en grandios karriär, två fängelsestraff, tre äktenskap, lika många barn och fyra dygn i respirator svävande mellan liv och död kan man lugnt säga att Sveriges Frank Sinatra har sett det mesta. Han har rökt gräs med Jimi Hendrix och Chet Baker,
