Josephine bornebusch

4 min läsning

Hyllade regissören om country, storhetsvansinne och att gå i Larry Davids fotspår.

Intervju: Tom Cehlin Magnusson Foto: Josephine Bornebusch som Monica i Harmonica . Viaplay/Tobias Regell

Harmonica handlar om countryparet Harry och Monica som försöker återuppliva sin karriär och äktenskap med en sista turné. Grattis till en fem plus-titel.

– Eller hur? Dubbeltydigt.

Hur föddes idén om den här serien?

– Jag var på en First Aid Kit-konsert i New York och kände att country är så berättande. Jag och Jonas Karlsson hade pratat om en serie ihop i säkert tio år om ett par som har levt länge ihop och haft det knackigt i många år. Man kanske kan skildra ett par som står på scen i paljettkjol och cowboyhatt men som mår skit inombords? Jonas gick igång på alla cylindrar och då började vi skriva den tillsammans.

Hur var det att skriva ihop med Jonas Karlsson?

– Jonas är en magisk människa på alla sätt och vis. Det finns ingen annan man hellre vill jobba med. Vi har jobbat så tätt ihop så nu när serien är klar vet jag inte vad jag har skrivit och han har skrivit.

Ni har skrivit musiken till serien också?

– Vi har skrivit låttexter tillsammans, men han har komponerat musiken. Jag fick springa från inspelningen av andra säsongen av Älska mig till hans skrivarlya på Söder och lägga röstpålägg på olika låtar. Det var sjukt roligt.

Du har hållit på med musik tidigare också?

– Nej, alltså, bara på skoj. Och det här var som en lekplats. Jonas kunde messa och fråga vad som rimmar på ”fur”. Jag har inte, och har aldrig haft, ett intresse av att bli någon slags musiker.

Det är inte ett uttryck för storhetsvansinne alltså?

– Haha, nej. Det kommer säkert låta så i någon recension men jag vill inte att det här ska leda till en turné. Tvärtom.

Vilken är världens bästa kärlekslåt?

– Åh, vad svårt. Vi spelade en på vårt bröllop när vi gifte oss, vad fan heter den? Jag måste tänka.

Vi kan återkomma till det. I dag är du kanske mest känd som hyllad regissör. Vad inspireras du av?

– Regissörer som vågar följa en vision och tror på sitt eget material.

Har du utvecklats som skådespelare av att regissera?

– Nej, jag tror inte det. Men man kanske blir bättre med åren. Jag fick ett klipp av min mamma på mina första scener från Rederiet, när jag var femton-sexton år. Och jag var så jävla dålig. Herregud, vad dålig jag var. Så jag har mer utvecklats på det sättet.

Du är dock utbildad på samma dramaskola som Larry David har jag förstått det som?

– Har han gått där? Ja, du ser. Inte samtidigt dock. Jag sökte scenskolan flera år men kom inte in. Och var ledsen över det. Jag jo

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar