Nya tider i släktgården

Sensommarsolen lyser generöst över den ljuvligt lummiga trädgården hos Ingunn Anvik. På en liten höjd tronar en vacker ljusgul trävilla med vitmålade snickerier och söta verandor. Huset smälter så väl in i omgivningen och det är svårt att tro att det faktiskt inte är så gammalt.

Gården var ursprungligen Ingunns farmors och farfars hem, som Ingunn tog över för 25 år sedan. Men det gamla bostadshuset var i så dåligt skick att Ingunn och maken Rune var tvungna att riva det. Det nya huset de byggde uppfördes i gammal stil à la grosshandlarvilla, vilket passade på den 2 hektar stora tomten.

– Jag har så många fina minnen härifrån, säger Ingunn. Det stora lärkträdet påminner mig om farmor, hon planterade det nedanför huset för sextio år sedan. Och jag har fortfarande sådan glädje av det, kottarna kan användas som pynt och kransar hela året.

Hon fortsätter:

– Jag var mycket hos farmor och farfar när jag växte upp. Det var en magisk värld och här hände alltid mycket spännande. Jag kan fortfarande höra ljudet av hur farfar drog i gång traktorn tidigt på morgonen.

GRÄSMATTA BLEV TRÄDGÅRD

När Ingunn och Rune hade byggt sitt hus var det dags att ta hand om trädgården, som då inte var mycket att skryta med, egentligen mest en stor gräsmatta.

– Den var mer som en fotbollsplan än som en trädgård, säger Ingunn. Men på ett sätt var det bra, för då kunde vi börja helt från början, som med ett blankt pappersark.

Steg för steg byggde de upp den nya trädgården, med stenpartier, buskar, häckar, rabatter och växthus. I dag är den både deras privata oas och en populär besöksträdgård som är helgöppen från mitten av maj till slutet av juli. I fagra maj lyser det av klorofyll, körsbärsträden blommar och syrenerna doftar. Kanske är det den tiden på året som Ingunn gillar allra bäst.

– Hela trädgården har liksom exploderat då, säger hon. De där tidiga växterna har man också längtat så efter, som klosterklockorna och de kära löjtnantshjärtana. Men jag älskar trädgården i alla �