Egensinnig elegans

Takhöjden, svarar Beate Tangre spontant på frågan om vad hon uppskattar mest med sin nya lägenhet i det eleganta huset från förra seklets början. Tidigare bodde hon i en barnvänlig trädgårdsstad utanför stan, men eftersom sonen nyligen blivit arton kom andra behov i fokus. Så efter många goda år i förorten ersattes det med stadspuls, utsikt från fjärde våningen – och en betydligt mer fashionabel esplanad som adress.

Jakten på den perfekta lägenheten varade inte särskilt länge. Beate och hennes man Patrick hade bara varit på fyra fem visningar när våningen med stort V dök upp.

– Den hade det mesta vi letade efter, säger Beate. Stor balkong, dubbla vardagsrum och så den där fantastiska takhöjden. Vi blev ganska förvånade när det inte kom in några bud, och kände oss nästan överdrivet impulsiva när vi bestämde oss för att slå till.

Lägenheten var i grunden i hyfsat gott skick, men de nya ägarna tyckte att den var lite väl tung och mörk. Dessutom hade en tvättstuga, som hade kommit till genom åren, ätit upp lite väl mycket av kökszonen. Flera rum hade heltäckningsmattor. Men det skrämde inte Beate och Patrick, tvärtom.

– Vi misstänkte att det kunde vara fina golv under dem, och det var det, säger Beate.

Det lätt opraktiska och trånga köket totalrenoverades, med experthjälp av arkitekten och familjevännen Knut Hovland. De skapade först en mindre tvättstuga än den gamla, vilket gav några extra kvadratmeter. Nu fanns det till exempel plats för en stor och efterlängtad köksö.

Under renoveringen dök en gammal grönmålad vägg upp bakom lager av gipsskivor. Beate bestämde sig direkt för att den skulle behållas, eftersom hon alltid har haft en svaghet för grönt. Den slitna gamla pärlspontspanelen fungerar som en perfekt kontrast till den strama och stilrena köksinredningen i trä, och även som patinerad bakgrund för Beates mycket älskade fotokonst. Förutom just den köksväggen är de flesta andra ytor målade.