I en vackert belägen slänt utanför Falun har Karin och Sven byggt upp en egen lustgård där djur och människor arbetar tillsammans. Med hjälp av bin, skator, får och Karins föräldrar har de blivit nästan självförsörjande på grönsaker.
AV SOPHIA GENITZ FOTO MARIA HANSSON
Vägen ringlar fram genom tät skog, så dyker några hus upp, sedan mer skog igen. Plötsligt öppnar sig ett landskap, ett gäng kor glor från andra sidan av en gärdesgård. I slutet av grusvägen står ett stort rött timmerhus, i en backe invid en glittrande liten sjö. Vi befinner oss i Hemmingsbo i Dalarna, en total idyll.
Gårdens herre, Sven, stegar fram och möter, tätt följd av tre vallhundar. Fru Karin kommer efter med ett stort fång luktärter i allsköns färger. Under 25 år har de två format den här platsen, som var en skogig ödetomt när de flyttade hit.
– Det var skog överallt, fullt med huggormar i slänten och huset hade inte varit bebott sedan 1940-talet, berättar Karin.
– Det var ett skal till hus som vi tog över men vi har alltid dragits till äldre miljöer och är svaga för byggnadsvård, och vi föll för det här stället, fyller Sven i.
FÖR BIOLOGISK MÅNGFALD
För att bli av med ormarna var Karins första idé att rensa bort all växtlighet kring huset men så beslöt de sig för att gå mer varsamt fram. Och allt eftersom de började arbeta med marken föddes tankar på att återställa det som en gång för länge sedan hade varit odlingsmark. 2006 fick Sven och Karin köpa loss de nära 10 hektar mark som omger gården och då fällde den tidigare ägaren den odlade skogen, och jätteprojektet med att öppna upp markerna startade.
– Det är av stor betydelse för den biologiska mångfalden att återskapa sådana biotoper så vi fick ett visst restaureringsstöd från länsstyrelsen för att återställa ängs- och betesmarkerna, berättar Karin.
2014 restes en gärdesgård på ursprunglig plats efter gamla kartor och sedan dess har grannens kor bjudits in att förlusta sig på grönbete och hjälper till att hålla undan sly och snår. Karin och Sven har också en egen besättning med får som går i en annan hage. För fem år sedan blev Karin sugen på att börja odla lite mer seriöst.
– Från allra första början slängde jag och Sven ner lite frön här och där men
