Chefredaktör, marie.flodin@egmont.se
Jag hade precis njutit min första ute-kopp kaffe i ett soligt hörn på terrassen när vintern kom tillbaka. Med minusgrader, snö och vinande vindar. Tittade på väderprognosen och insåg att tvågradiga plusgrader väntade runt hörnet. Plockade fram broddskorna och gick ut på hundpromenad. Inget att hetsa upp sig över, helt vanligt aprilväder!
Och nu går vi in i vårens sista månad. Årets bästa, om ni frågar mig. Inte bara för att jag fyller år, utan för att det bästa ligger framför oss; skir grönska, soliga dagar och ljumma sommarkvällar, bad i varma vågor... När jag för ett tag sedan lätt suckande sa att ”Åh, vad jag längtar till sommaren”, sa en klok kollega: ”Nej, då är den ju snart över. Njut av att den ligger framför oss i stället.” Och det är ju helt rätt!
Det där med att fylla år, förresten. Tänk vad man längtade till födelsedagen när man var barn. Numera känns det mer som att jag närmar mig dagen med något som liknar skräckblandad förtjusning (minus förtjusning, kanske). Kommer den inte lite för ofta nu för tiden?
Min kloka pappa, som inte finns längre, sa en gång att man borde flytta vart 7:e år, för livet blir längre då. Det ligger något i det. Jag har bott i samma hus i 24 år i år. Och på något sätt flyter alla åren ihop.
Jag funderar då och då på om det är dags att lämna huset och flytta till något nytt. Men så minns jag hur grannen stod ute vid soptunnan och grät när de hade sålt huset.
Då kan jag inte hålla tårarna tillbaka och så skjuter jag beslutet på framtiden. Igen.
I det här numret av Hälsa har vi en intervju med Ulrica Norberg, som skrivit en bok, ”Tystnad — Värdet av att minska bruset”. Spännande läsning! Vi är ju ständigt omgivna av en kakaf
