”Jag kan alltid dra mig ur om det inte funkar”, resonerade den nyblivna scientologmedlemmen Mariette Lindstein som 19-åring. Under de kommande åren blev hon allt djupare insnärjd i rörelsen – tills det inte längre fanns någon väg ut. Två decennier efter den skräckfyllda rymningen som gav henne friheten tillbaka har Mariette skrivit en bok om sin långa tid i Scientologikyrkans amerikanska högborg.
TEXT LINDA ANDERSSON FOTO ADDE ILLUSTRATIONER GETTY IMAGES
I20 år levde Mariette Lindstein innanför ett taggtrådsstängsel som med tiden förstärktes med vassa köksknivsstora taggar högst upp. Nej, det var inget fängelse hon befann sig i, åtminstone inte formellt sett, utan scientologernas högkvarter i Kalifornien.
Mariette var inte den enda som längtade tillbaka till livet på andra sidan stängslet. Roat påminner hon sig hur en väninna i rörelsen desperat ville återförenas med sin man som blivit utsparkad från basen.
— Maken skickade henne ett paket med stövlar under förespegling att hon själv hade beställt dem. I stövlarna låg en mobiltelefon. Min väninna smög in på toaletten och ringde sin man. De stämde möte på en specifik plats. Mannen hade med sig en stege och lyckades få sin fru över stängslet. De är än i dag lyckligt gifta. Åh, vad jag önskar att någon hade gjort samma sak för mig när jag mådde som sämst.
Men även om den lät vänta på sig skulle dagen då även Mariette kapade sina bojor komma. I år firar hon 20 år i frihet. Den 31 mars 2004 kunde hon efter ett lyckat flyktförsök återförenas med blivande maken Dan som rymt från Scientologikyrkan drygt tre månader före henne. Fortfarande njuter hon av känslan av att vara en fri människa.
— Ja, hela, hela tiden! Det går inte en dag utan att jag tänker: Gud vad skönt att jag inte är där längre. Gud vad skönt att jag kan äta vad jag vill i dag. Gud vad skönt att jag kan skriva. Gud vad skönt att någon vill läsa det jag skriver.
Mariettes böcker om den fiktiva sekten ViaTerra har sålts i en miljon exemplar i 14 länder. Sammanlagt har det blivit nio romaner på sekttemat. Böckerna är förvisso baserade på Mariettes egna erfarenheter, men att skriva en renodlad självbiografi om sina 25 år i scientologirörelsen drog hon sig in i det längsta för att göra, trots att det sedan länge fanns ett uttalat önskemål om en sådan från hennes förlag.
— Jag tror att många sektavhoppare skriver sin självbiografi alldeles för tidigt, innan de har haft tid att smäl
