Träningsinstruktören Maria Cerboni älskar yoga och allt som har med vatten att göra. Därför föll det sig naturligt för henne att kombinera dessa i aqua yoga. En yogaform som bidragit till balans i hennes eget liv, efter många års fysisk och psykisk ohälsa.
TEXT & FOTO ANNA REHNBERG
Havet ligger blankt och stilla när hon klyver den mörka ytan med sin våtdräktsklädda kropp. Ingen behöver tvivla på att vatten är Maria Cerbonis element.
— Man får en mjuk kontakt med kroppen när man utför aqua yoga. Känslan av viktlöshet får kropp och sinne att slappna av, säger hon.
Vattnet omsluter, stödjer och bär och gör det möjligt att röra kroppen annorlunda och utforska positioner och nya rörelser. Viktigast av allt är dock att yogan inte handlar om att prestera eller visa sig duktig.
— Det handlar om att hitta lugnet och landa i sig själv, säger Maria.
Marias vilja att göra yogan lättillgänglig hänger nära samman med hur hon själv blev hjälpt av den. Det var på ett behandlingshem för personer med ätstörningar, dit hon kom i 25-årsåldern, efter cirka tio år av självsvält, självförakt, skyhöga prestationskrav och en kropp och ett psyke på bristningsgränsen. Men med en önskan att bli frisk.
Maria byter om till vanliga kläder, slår sig ner på en stenhäll och berättar. Långt innan hon upptäckte yoga brukade hon ta sig till klipporna och blicka ut över havet. Då anade hon inte att hon en dag skulle koppla ihop sin kärlek till havet med yoga.
Under ungdomsåren var timmarna i naturen ett sätt att få lite andrum från en stundtals tuff vardag. Trots att hon utåt sett var så lyckad. En duktig, pigg och aktiv idrotts- och hästtjej, som utmärkte sig på elitnivå både i fotboll och ridning. Bland annat tränade och tävlade hon i flera år med svenska Ridlandslaget.
— Träning och tävling var min identitet.
Prestationskraven omgivningen ställde på henne var höga, men inte i närheten av de krav hon ställde på sig själv. Maria gav allt, men det var inte nog. Till slut var matintaget det enda hon tyckte sig kunna kontrollera.
Att bli ovän med sin bästa vän i årskurs sex, en flicka hon varit bästis med sedan ettan, tog hårt. Plötsligt vände sig vännen mot henne och började mobba. Andra hakade på.
— De slog mig i kapprummet och skrev fula saker om mig på tavlan i klassrummet. Läraren såg, men sa inget utan suddade bara.
Känslorna av skam detta väckte hos Maria var svårare att sudda
