Alva bratt

NÄR ALVA BRATT gör entré på restaurangen med sin lockiga lugg och rutiga kavaj med breda axlar är det lätt att missta henne för ett barn av sin tid. Särskilt som hon känns igen från några av de största ungdomsserierna på senare år. Men faktum är att hon lika gärna hade kunnat vara född ungefär 1953.

– Jag tror aldrig att jag har varit riktigt jämnårig med mina jämnåriga. Jag blir nästan trött på att höra mig själv säga det, men jag var väldigt lillgammal som barn. Det är ett ganska osexigt ord, men jag var verkligen det.

När hon var fem eller sex år fick hon se revyn Fröken Fleggmans mustasch första gången. Det var hennes pappa som visade Hasse och Tages klassiker med Lena Nyman, som snart blev den unga Alvas idol – och vars röst hon många år senare skulle få gestalta i dokumentären Lena.

– Det var som att det var början på allt. På fantasi och allt möjligt. Jag tyckte att det var skithäftigt. Det där vill jag också göra! Det satte något slags estetisk ton för hur jag ville att allting skulle vara. Det introducerade mig till en stor ny värld.

Alva Bratt växte upp i Stockholm och i föräldrarnas bekantskapskrets fanns film- och teaterfolk, som så småningom tog med henne på teater första gången. Hon ville förstås helst sitta vid vuxenbordet på middagar och föräldrarna uppmuntrade henne att göra det hon ville. En fri uppväxt, utan alltför många regler eller strikta gränser. Hon gick gymnasiet på Södra Latin, där hon började skådespela på riktigt, och strax därefter fick hon sin första stora roll i ungdomsserien Eagles, på Svt.

– Jag är jättetacksam för Eagles, det var ett startskott på många sätt, men jag var själv aldrig intresserad av den genren. Jag har aldrig tittat på OC eller de där ungdomsserierna som den var inspirerad av, så jag förstod nog aldrig att det skulle bli en sådan hit.

I Eagles spelade hon Felicia, en destruktiv influencer med en mängd problem. Tvärtemot Alva själv i samma ålder.

– Hon var ett litet problemknippe, knarkade och trasslade till det hela tiden. Jag tror inte att jag var lika trasslig. Men jag fick lära mig att förstå mig på henne, under nästan fyra år.

Att närma sig en ny roll gör hon just så, genom att testa sig fram och analysera manus och repliker. Lära känna personen hon ska gestalta. När hon beskriver sitt arbete är det tydligt att hon tar det på stor