Solens sångare Erik Hillborg väljer popkulturen som format honom.
8 ÅR: SLADE – SLAYED?
Jag antar att man måste ta upp sin första stora musikupplevelse. För mig var det när mamma spelade sin Slade-skiva på högsta volym en hösteftermiddag. Det gick knappt att urskilja musiken under knastret från den sönderspelade LP-skivan och högtalarna som kräktes av volymen. Det dånade i vardagsrummet och mamma dansade och kraxade med. Jag fattade ingenting. Så här i efterhand är jag osäker på om det ens var Slade. Hur som helst var det min introduktion till rock och tinnitus.
13 ÅR: CAT STEVENS – TEA FOR THE TILLERMAN
Det här är nog den skiva jag lyssnat mest på. Men jag har liksom aldrig behövt motivera varför den är bra. Jag vill nog helst inte göra det nu heller, den är bäst när den bara finns där. En gång gick jag och Cat Stevens på samma skola, Solängsskolan i Gävle. Varför han har gått där vet jag inte, men det känns fortfarande stort. Gustav har också gått på den skolan och det var där jag lärde honom spela gitarr.
17 ÅR: LADY GAGA – THE FAME
Den här skivan spelades överallt under min gymnasietid. Konstant. Vart man än gick. Vilken förfest man än var på så spelades den från start till slut, minst tre gånger. Detta är pop på högsta nivå och låtarna är otroligt välskrivna. Jag kan alla låtar utantill och kan återge texterna i sömnen. Den gjorde ett stort avtryck på mig och fick mig att förstå att jag hatar sådan här musik. Spåren från The Famelever kvar i mig än i dag och det hugger fortfarande till i magen när jag hör four on the floor under sån här oärlig smörja. Trots det är skivan betydelsefull för mig. Poängen är att man inte ska förringa saker man ogillar. Det formar en lika mycket som det motsatta.
24 ÅR: THÅSTRÖM – DEN MORRONEN
Vi gjorde vår tredje skiva med Ulf ”Rockis” Ivarsson i en källarlokal i Hägersten. Vi höll på i över ett år. All
