Jag & min bar

"Mitt intresse för drinkar började tidigt och hemma hos familjen Uggla dracks det. Inte på något oroväckande vis med missbruk och vad jag minns såg jag aldrig mina föräldrar berusade. Men visst dracks det. Mamma var dock försiktig. Hon drabbades av melankoli efter blott ett ynka glas rött så det var väl framför allt pappa som stod för konsumtionen. Alltid ett glas rött till maten och när middagen var avklarad svidade han om till pyjamas och rökrock i siden innan han slog sig ner i en fåtölj i vardagsrummet där äkta mattor täckte det mesta av den nybonade parketten. Mattorna hade pappa ärvt av min farfar, överste Allan Uggla, som under en period arbetat som legosoldat i Persien och där samlat på sig en del möbler och ”krockeri”, men framför allt mattor. Min pappa älskade de där mattorna, nästan mer än han älskade oss barn, och nåde den som råkade spilla någon form av vätska över de vävda dyrgriparna. Fåtöljen pappa satt i var i blått tyg och där fanns även en soffa i samma blåa tyg. När familjen på somrarna flyttade ut till landet lämnades möblerna till en tapetserare som klädde om dem i exakt samma blå tyg och vid hemkomsten från landet i mitten av augusti återvände även möblerna, som i nyskick. Jag förstod aldrig vitsen med att byta tyg på det där viset men kanske ville man bli kvitt cigarrlukten som satt sig i de stoppade kuddarna. Ovanför soffan hängde en gammal 1700-talsmålning av den danske konstnären Pilo. Målningen föreställde en liten hund som nyfiket nosade på insekter och enligt pappa var det någon dansk kung som låtit avporträttera en av sina jyckar. Jag minns tavlan som enorm, som att den täckte hela väggen, men när jag för en tid sedan besökte min bror Gabriel, som nu har tavlan i sin ägo, konstaterade jag med viss förvåning hur liten målningen var. Pappa satt i alla fall i den blå fåtöljen med en hög papper, gissningsvis patentärenden och varumärkesregistreringar, och på bordet bredvid honom låg cigarren och pyrde jämte ett stabilt glas med whisky och soda. Jag minns det så tydligt eftersom jag titt som tätt vaknade av mardrömmar och fick då komma upp och sitta i pappas knä tills jag lugnat mig. Man skulle tänka sig att den där stickande cigarrdoften blandat med whisky skulle varit en mardröm i sig för ett litet barn men det var faktiskt precis tvärtom, det kändes tryggt. Än idag kan just den doftblandningen ha en lugn