Höstens bästa modeköp är ...
Text: Daniel Lindström
Som ni säkert redan vet så har de allra flesta herrkläder ett ursprung i det militära. Trenchcoat, chinos, M65, skepparjackan – alla tillverkades de en gång i slitstarka material för att fungera i strid, men har tack vare sin funktionalitet blivit tidlösa plagg i var mans garderob.
Detta gäller även klubbkavajen, i alla fall den dubbelknäppta varianten, som en kapten i brittiska flottan på 1830-talet lät sy upp när drottningen skulle komma på besök. (Den enkelknäppta modellen har en bakgrund i brittiska herrklubbar, internatskolor och roddföreningar.) En klassisk klubbkavaj kännetecknas traditionellt av att den är mörkblå och är utsmyckad med någon form av metallknappar i guld, silver eller mässing. Trots att klubbkavajen påminner väldigt mycket om en vanlig blazer bär den på en starkare laddning än de flesta andra herrplagg och associeras ofta med överklass eller halvvulgära finansmän på 1980-talet. Jag vet, för jag har haft minst två marinblå klubbkavajer med silverknappar som hängt i stort sett oanvända långt inne i garderoben. Jag har helt enkelt känt mig för uppklädd i den typen av kavaj, speciellt eftersom modellerna oftast varit hårt skräddade med markerad axel, typiskt för brittiskt herrmode. Fram till nu. Jag har nämligen hittat en klubbkavaj som jag älskar.
Sedan Christopher Bastin kom tillbaka som kreativt ansvarig på Gant för ett par år sedan har varumärket moderniserats. Typiska Gant-plagg från Ivy League-världen som varsityjacka, rugbytröja och hoodies har fått nya passformer, material och uttryck. Gant känns ungt och coolt igen, precis som när Bastin rullade ut Rugger-koncepte
