Har du alltid drömt om att kasta ut tv:n genom fönstret, åka motorcykel genom lobbyn och spy i poolen? Bryt upp låset till minibaren och häng med till rock’n’roll-historiens mest legendariska hotell där Keith Richards, Debbie Harry och Robert Plant härjade under de gyllene dagarna.
Text: Tom Cehlin Magnusson Foto: Getty Images
HILTON AMSTERDAM
AMSTERDAM När John Lennon och Yoko Ono skulle gänga sig under torktumlaråret 1969 så visste paret att bröllopet skulle bevakas av varje tidning på jordklotet. Paret bestämde sig för att använda tillfället till att framföra sitt budskap om världsfred. Lennon och Yoko bjöd in världspressen till rum 702 på Hilton Amsterdam. Med tanke på parets avantgardistiska sinne och omslaget till albumet Two virgins, där man stått i bara mässingen, så förväntade sig vissa reportrar att paret skulle ha sex framför kamerorna. I stället låg man i var sin vit pyjamas och höll upp plakat som uppmuntrade till fred. Den stillsamma protesten föll väl ut och flyttade ett par månader senare till Kanada. På Queen Elizabeth Hotel bjöd paret in motkultursfigurer som Timothy Leary och Allen Ginsberg till sängen och avslutade protesterna med att spela in Give peace a chance tillsammans med sina gäster. De följande månaderna spelade Lennon in Abbey road, bildade Plastic Ono Band, hoppade av Beatles och lämnade tillbaka medaljen han fått av drottningen med motiveringen att det var en protest mot Storbritanniens inblandning i det nigerianska inbördeskriget, Vietnamkriget och att hans singel Cold turkey gick så dåligt på topplistorna. Under årets sista dagar kunde människor över hela världen läsa ett budskap upptryckt på enorma reklamskyltar: ”WAR IS OVER! If You Want It – Happy Christmas From John and Yoko”.
TROPICANA MOTEL
LOS ANGELES ”Det finns en njurformad pool på innergården. På terrassen står rostiga metallbord, solstolar, palmer och bananträd: som en sliten Raymond Chandler-scen från 50-talet. Man förväntar sig att hitta en död man flytande i poolen en morgon.” Orden är den legendariske beatförfattaren William S. Burroughs. Han brukade sitta någorlunda stillsamt i en solstol vid poolen samtidigt som rockhistoriens största hellraisers brände hjärnceller som om det inte fanns någon morgondag. Vilket det heller inte fanns. Medan många andra hotell på listan var till för långhåriga arenarockare med bankkonton lika stora som frisyrer och gitarrsolon så var Tropicana Motel en bedagad budgetlösning för punkgenerationen. Missfärgade ryamattor, smutsiga handdukar och trasiga vattenledningar var inget problem
