Pandemin är (typ) över och vi kan äntligen börja träffas hemma hos varandra för middagar, mingel och drinkar igen. men kommer vi egentligen ihåg hur man gör? och kanske ännu viktigare: vill vi verkligen fortsätta som om ingenting har hänt?

7 min läsning

Pandemin är (typ) över och vi kan äntligen börja träffas hemma hos varandra för middagar, mingel och drinkar igen. Men kommer vi egentligen ihåg hur man gör? Och kanske ännu viktigare: Vill vi verkligen fortsätta som om ingenting har hänt?

Text: Jonas Cramby Foto: TT

Det finns något med middagsbjudningar som får människor att vilja leka vuxna, hur gamla vi än råkar vara, anser Jonas Cramby, som föreslår en reboot av hemmamiddagen.

Första gången jag bjöd på middag var en nyårsafton i tonåren. Jag minns att jag lagade urgröpt avokado med räkröra och Flygande Jakob och jag kan ha klingat i glaset samt haft något slags pastellfärgad gördel på mig. Denna livets första parmiddag var en viktig milstolpe i mitt liv, och inte bara för att jag äntligen blivit gammal nog att få använda köksknivarna. Att kunna vara FF, sitta i finrummet och äta en egenlagad trerätters middag och dricka en flaska tyskt lantvin kändes som ett slags initiationsrit, ett sätt att få bekräftat att jag faktiskt var vuxen nu. Och grejen är att nästan alla middagar jag anordnat sedan dess känts precis likadant. Det verkar helt enkelt finnas något med middagsbjudningar som får människor att vilja leka vuxna, hur gamla vi än råkar vara. Vi sätter på oss en metaforisk pastellfärgad gördel, och i stället för att fokusera på att ha trevligt oroar vi oss för att bli bedömda. Vi tror att vi måste imponera genom att laga dyr, avancerad mat, upplagd som på det senaste restaurangbesöket och serverad på matchande porslin och stärkta, vita dukar (trots att vi haft fobi för mangeln ända sedan den där gången morsan visade hur man kunde fastna och dras in). Vi svettas i köket, städar maniskt och oroar oss för att människor som sett oss kräkas på lägenhetsfester ska märka att vi knökat in barnens overaller i städskåpet. När gästerna sedan kommer skålar vi högtidligt, håller tal till värdinnan och pratar med våra äldsta vänner som om vi plötsligt vore butlers i Downton Abbey.

Nej, så kan vi faktiskt inte ha det längre. Kanske är det i stället dags att gallra lite bland konventionerna och låta den ofrivilliga pausen bli en sorts reboot för hela genren?

Det kanske har blivit dags att ifrågasätta …

… vad vi äter

En family style-middag, där maten serveras i grytor och på fat, är alltid att föredra framför en hemmamiddag som serveras direkt på tallrik.

De bästa hemmamiddagarna är de där man får nåt gott att äta samtidigt som alla känner sig trevligt avslappnade utan att ens behöva dricka en flaska vin först. För att uppnå detta tillstånd av middagsbliss måste värden

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar