Volvos senaste modell delar plattform med Smart och Zeekr och är tillverkarens minsta suv hittills. Vi fick åka med en sväng i prototypen.
TEXT: HEINRICH LINGNER, BEARBETNING: TOBIAS MERSINGER /// FOTO: DANIELA LOOF
Mycket är redan känt om Volvos senaste alster – minstingen EX30 som ska hamna i bilhallarna till vintern. Nykomlingen ska komplettera tillverkarens elbilsutbud och ta över positionen som inropare och naturligtvis använder man sig därför flitigt av komponenter från moderkoncernen Geely.
Den tekniska arkitekturen under den futuristiska plåtskruden kallas SEA, vilket dock
absolut inte är havsrelaterat utan snarare står för ”Sustainable Experience Architecture.”
I EX30 kombineras plattformen med två olika drivlinevarianter: instegsmodellen kommer
med en elmotor som genererar 272 hk och ett 51-kWh-
batteri, känns det för snålt kommer EX30 även att finnas i en variant med dubbla motorer
som tillsammans utvecklar 428 hk och matas av ett batteri med en kapacitet på 69 kWh.
Som tredje alternativ kan man även kombinera det stora batteriet med single-motor-layouten.
Allt det visste vi ju redan, precis som vi vet allt om designen och måtten i nykomlingen. Men hur känns bilen egentligen och hur har utvecklarna lyckats med att ge bilen Volvo-typiska köregenskaper som framhäver modellen från alla andra SEA-varianter? Det tar vi reda på testområdet Hällered, åtta mil öster om Göteborg. För att leva oss in i Volvo-historien på riktigt får vi köra till testområdet i en Volvo Amazon 121 från 1970 – det sista produktionsåret av den legendariska sedanen.
Väl på plats får man nöja sig med passagerarplatsen i den gul-vita EX30 Twin Motor. Prototypen körs av Joakim Hermansson som är teknisk direktör för utvecklingsarbetet av EX30 och känner därför varje pinal i nykomlingen. På den korta turen visar han en del av bilens omfattande arsenal av funktioner. Med en längd på blott 4 233 millimeter och ett axelavstånd på minimala 2 650 millimeter är EX30 ett Volvo-koncentrat på minsta möjliga utrymme och kan nästan tas för en andlig efterföljare till Volvo 340 som fick gå i graven 1991.
Därför var det speciellt viktigt att utveckla SEA-plattformen till en bil som känns som en Volvo och kör som vi är vana vid från tillverkaren. Som exempel visar han upp modellens kupébelysning som kan ställas i färgscheman som sträcker sig från norrsken till solnedgång över skärgården. Även den uttagbara förvaringslådan känns typiskt Volvo – inte minst på grund av ut
