Inte mer än 300 meter

2 min läsning
Foto: Fredrik Schenholm

Jag drömde länge om att ha ett hus. Jag och min sambo skrev listor över sådant som var viktigt för oss med ett hus. ”Mörker” och ”tystnad” skrev jag överst. Efter två års funderande och letande slog vi till. Det underbara huset blev vårt! Med stor naturtomt och ett skogigt berg alldeles bredvid.

Innan vi flyttade dit såg jag framför mig att barnen nu äntligen skulle vara fria. Kunna springa ut på egen hand, röja runt och ha små gömställen. Att de skulle vara ute i naturen hela dagarna, helt på eget bevåg. Var jag naiv? En simpel flytta-uttill-landet-romantiker?

Inte ett dugg, skulle det visa sig. Allt blev ännu bättre än vad jag hade hoppats. Och det i sig är intressant. Det finns forskning som visar exakt det som jag nu upplever. Forskningen säger att det ska vara max 200–300 meter mellan en bostad och ett grönområde, för att grönområdet ska användas ofta och av olika grupper.

Jag tycker att det är väldigt intressanta siffror. Jag är ju en förälder som aktivt varit ute med mina små ända sedan de var pytte. Ändå hade det en jätteeffekt på dem att flytta till ett hus där naturen låg tio meter från dörren.

Men det var inte bara avståndet som förändrades. Forskningen visar nämligen att man inte kan stirra sig blind på de 300 meterna. Man måste också ta hänsyn till ”barriärer och möjlighet att på ett säkert och tryggt sätt ta sig till grönområdet”. Vår lägenhet i stan låg faktiskt riktigt nära naturen. Bara cirka 50 meter från ett stort skogsområde. Men mellan lägenheten och skogsområdet gick en väg som fyraåringar inte kunde ta sig över själva. Dessutom hade lägenhetshuset en tung och låst port. Barnen kunde helt enkelt inte ta sig till naturen på egen hand, hur nära den än låg.

Det kunde däremot jag. Jag personligen levde nära naturen och kunde uppsöka den hur enkelt som helst. Och här kommer ytterligare en aspekt av forskningen in – den om ”olika grupper”. Olika grupper av människor har olika behov och man måste tänka på allas olika förutsättningar för att alla ska ha möjlighet att uppsöka natur.

Jag tycker den här frågan borde få en större plats i samhällsdebatten. För vi vet ju också, tack vare forskningen, att naturen har en hel radda positiva effekter på oss människor. Att vistas i naturen sänker stress och blodtryck, ökar hälsa och välbefinnande och förbättrar barns inlärnings förmåga och kreativitet. Bland annat. Det finns hur många positiva effekter som helst – bara folk har en chans att komma till naturen.

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar