Hör ! det är naturens peptalk

10 min läsning

Att vi mår som bäst i naturen har blivit ett nutida mantra. Men handlar det om belagda hälsoeffekter, eller är det mest placebo? Utemagasinet söker svaret i svensk forskning och modern ekopsykoterapi.

TEXT CAJSA RÄNNAR ILLUSTRATION PIA KOSKELA

Harald Born var drygt 30 år, och känd bland vänner och arbetskamrater som den outtröttlige äventyraren. Alltid med något nytt på gång, alltid glad och initiativrik. Själv tyckte han att han hade så dålig kondition. Kompisarna gick om honom på berget, magen var i olag mest hela tiden och inget kändes riktigt skoj. Men man ska ju inte gnälla, tänkte han, och bet ihop. Tränade lite till. Pressade sig lite till.

Men plötsligt gick det inte längre. Allt brakade ihop. Harald, den glade äventyraren, hamnade på intensiven och långa medicinska utredningar tog vid. Längs vägen uppdagades en allvarlig fysisk sjukdom, en NPF-diagnos och en kropp så sönderstressad att inget riktigt höll ihop längre.

Självbilden grusades och det blev mycket mörkt runt Harald. Inget var roligt. Väldigt lite kändes meningsfullt. Men vännerna fanns där. Och naturen.

– När man inte orkar någonting kan man ändå orka sitta tyst vid en eld, konstaterar han. Det är så kravlöst att umgås utomhus. Jag är så enormt glad att mina vänner förstod att de skulle ta med mig ut när jag mådde som sämst. För när jag väl kom ut mådde jag alltid lite bättre, allt blev lite ljusare. Att sitta hemma och titta på väggarna hjälper ingen.

EN AVGÖRANDE SKOGSTUR

Minnet av en särskild sådan situation lever starkt i Harald fortfarande, flera år senare. Det var precis innan han skulle genomgå en stor operation, en operation där utgången inte var given och som skulle påverka hans hälsa resten av livet. Gick operationen dåligt kunde det sluta riktigt illa.

Tankarna var tunga och framtiden kändes mörk dagarna innan operationen. Då tog en gammal vän med sig Harald och varsin hängmatta ut till en liten skog vid en liten tjärn. Där låg de sedan i sommarnatten och pratade om livet. Och där, omsluten av naturen, kunde Harald känna hur mycket han redan fått. Hur mycket han upplevt. Hur många platser och möten med människor han hade fyllt livet med. Att oavsett hur det skulle gå sedan kunde han njuta där och då, vid den lilla tjärnen utanför Älvsbyn.

– Den där kvällen gav mig något av en ahaupplevelse. Det var som att jag fick ett peptalk inte bara av min vän i hammocken intill, utan av hela naturen. Jag gick in i operationen med en väldigt bra inställning, med känslan att jag har haft det extremt bra,

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar